Män blir också misshandlade i hemmet – varför pratar ingen om det?

När vi diskuterar våld i nära relationer är den omedelbara tanken för de flesta att förövaren är en man och att offret är en kvinna. Detta mönster är vanligt förekommande, särskilt när det gäller grovt och upprepat våld som leder till sjukhusvård.

Samtidigt finns det en rad studier som visar att män är ungefär lika utsatta för våld i nära relationer som kvinnor. Ofta handlar det om psykiskt våld, men även fysiskt våld är vanligt förekommande. Trots det omgärdas frågan av en tystnadens kultur och insatser i form av skyddade boenden eller stödcenter är sällsynta.

Det är svårt att fastställa exakt hur vanligt det är med våld i nära relationer. Det är fortfarande alltför vanligt förekommande att de som är offer för våld i en nära relation känner skam och medskyldighet samt att lojalitetsband till förövaren gör att många väljer att inte anmäla.

Enligt Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) nationella kartläggning av brott i nära relationer 2014 uppgav 6,8 procent av befolkningen att de utsattes för brott i en nära relation under 2012.

Andelen män som utsattes för brott i en nära relation var i princip jämnstor med andelen utsatta kvinnor (6,7 procent av männen och 7,0 procent av kvinnorna). Det finns skillnader, till exempel att kvinnor i högre grad drabbas av grövre och återkommande våld.

Samtidigt som det finns en medvetenhet om vikten av stödverksamhet för kvinnor, och numera även ett barnperspektiv vad gäller våld i nära relationer, saknar de flesta kommuner skyddade boenden för män eller ett fungerande stöd för denna målgrupp. BRÅ:s undersökning visar att enbart en procent av de utsatta männen har varit i kontrakt med en mansjour.

Stiftelsen Tryggare Sverige har i dagarna presenterat en rapport som visar att antalet anmälda misshandelsbrott mot män i nära relationer ökar. År 2010 gjordes 3 170 anmälningar till polisen, medan det år 2014 gjordes sammanlagt 3 514 anmälningar, en ökning med drygt tio procent. Det är dags att bredda synen på våld i nära relationer och se att även män kan vara offer.

På kommunnivå är frågan om män som utsätts för våld i nära relationer sällan på agendan. Den rödgrönrosa politiska majoriteten i Stockholms stadshus ägnar stor möda åt frågor som jämställd snöröjning och med att jämställdhetsintegrera budgetprocessen.

Alldeles för många av de åtgärder man vidtar är tyvärr symboliska och har snarast karaktären av plakatpolitik. Frågan om våld i nära relationer är en verklig jämställdhetsfråga som måste ges större uppmärksamhet, oavsett om det är kvinnor eller män som drabbas.

Kristdemokraterna avsatte fem miljoner i vårt budgetförslag 2016 för att inrätta ett skyddat boende i Stockholms stad för våldsutsatta män. Den rödgrönrosa majoriteten stödde inte detta förslag utan nöjde sig med att fastställa att staden bör öppna ett skyddat boende för målgruppen men har inte avsatt några pengar för ändamålet. Att Feministiskt Initiativ, som är med och styr Stockholm, inte i högre grad prioriterar frågan om våld mot män i nära relationer är en besvikelse.

Brottsofferjourerna har vid flera tillfällen uppmärksammat att samhället inte har beredskap för att hjälpa våldsutsatta män, till exempel genom att erbjuda skyddade boenden.

Enligt BRÅ har män som blivit utsatta för våld i nära relationer betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld. Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör. Det upplevs fortfarande som skamfyllt och svårt att tala om våldsutsatthet för många män eftersom det inte är i enlighet med samhällets förhärskande maskulinitetsnorm.

Regeringen är alltför passiv i frågan och brister i sin jämställdhetsanalys. Statliga medel har avsatts för att inrätta kvinnojourer och jourer som hjälper män som misshandlar. Men det finns inte något motsvarande stöd för att inrätta mansjourer där misshandlade män kan få hjälp, råd och stöd.

Det finns över huvud taget för lite hjälp för våldsutsatta män. De som drabbas vänder sig främst till vänner, familj eller söker upp somatisk och psykiatrisk hälso- och sjukvård. Män ringer även nationella stödtelefoner för våld i nära relationer, men vittnar om att kunskaperna om mäns utsatthet är bristfällig.

Dessvärre är våldsutsatta män en grupp som i hög grad får klara sig själv och där man dessutom kan ha problem att över huvud taget möta förståelse från samhället.

Frågan förminskas och offren misstänkliggörs. Många tycks leva kvar i föreställningen att en bra karl reder sig själv. Frågan om våld i nära relationer är dock betydligt mer komplex och mångfacetterad än vad den offentliga debatten ofta ger sken av.

Erik Slottner,
Gruppledare, Kristdemokraterna i Stockholms stadshus