Det aborterade barnet var också en liten människa
Debattören: Ska vi enas om att det är en liten person som har ett värde? Eller ska vi fortsätta påstå att vissa liv inte har något värde, att vissa människors varande trumfar andras?
Malin Schelin är opinionsbildare, och aktiv inom debatten om sena abortgränser.
Det är få saker som fastnar på vår näthinna som en bild av den nakna sanningen.
Vi har nog alla fastetsade svartvita bilder från historieböckerna där människor ligger slängda i en massgrav, sargade, utsvultna - döda. Jag talar såklart om bilder från förintelsen av judar, romer, funktionsnedsatta och andra som Hitlerregimen inte ansåg passa in.
De flesta av oss kommer nog också tydligt ihåg den första bilden vi såg av skyskraporna i New York som rasar till marken med lavafärgade explosioner, kantade av tjocka massiva rökmoln. Och få av oss kommer glömma bilden av Aylan tre år, uppspolad på mage vid strandens vågskvalp.
Dessa bilder, och många fler, skildrar den brutala sanningen och hjälper oss att skapa en uppfattning av den verklighet vi lever i. Bilderna ger oss osökt påträngande känslor som manar till ställningstagande både moraliskt och etiskt.
Och de är en påminnelse om att vi både kan och bör påverka den verklighet vi lever i. Vare sig den är långt borta eller nära, bekväm eller obekväm.
Utöver de här tre bilderna kommer jag för evigt bära med mig bilden av ett mycket litet barn som hade perfekt formade fingrar, tår och ansikte. Barnets hud var rött och nästan genomskinligt och skvallrade om hur skört barnet var just där och då. Precis så som du och jag en gång var.
Men bilden var inte vacker, utan barnet låg sargat i en rondskål, med lemmarna – armar, ben och fötter avskurna. Jag var 14 år när jag såg barnet i skålen och jag förstod på en gång vad det var jag tittade på.
Jag såg en mycket liten och nyskapad person som hade blivit bragt om livet innan hen ens hade hunnit få känna den första kindklappen, tagit sitt första andetag, eller fått se ansiktet som hörde till rösten hen hade hört så länge där inne i magen.
Bilden på det lilla barnet gav mig den djupa övertygelsen att också ofödda barn är människor, och att dessa människor har ett värde som behöver skyddas. Bilden på barnet manar mig att ta ställning, den skapar känslor inom mig och ja, bilden kräver att jag för en moralisk diskussion med mig själv och de som vill lyssna.
Barnet i rondskålen påminner mig om verkligheten i Sverige, att var fjärde nyskapat barn slutar på liknande sätt, eller nerspolad i toaletten.
Det är omöjligt att se verkligheten och fortsätta påstå att det inte är något problem att så många barn aldrig får en chans i livet. Vare sig aborten sker tidigt i graviditeten eller sent så innebär det alltid samma sak: släckandet av en annan människas liv.
Innan debatten ens kan gå in på mer detaljerade frågor i ämnet behöver vi reda ut, en gång för alla vilket värde vi ska tillskriva det lilla röda perfekt formade barnet. Pojken eller flickan som har ett hjärta som börjat slå.
Ska vi enas om att det är en liten person som har ett värde? Eller ska vi fortsätta påstå att vissa liv inte har något värde, att vissa människors varande trumfar andras? Jag utmanar dig att våga se den bilden jag såg. På det lilla fullt utvecklade men livlösa barnet.
Vågar du se sanningen så som den är?
Malin Schelin,
Opinionsbildare
Skribentens tillägg: Om du vill se bilden på barnet som omnämns i artikeln kan du googla "aborterade barn".
