Ja, jag vill att Brevik ska dö – men vi måste vara bättre än så
Debattören: Rent känslomässigt vill jag att han ska dö. Men känslor är dumma i huvudet, och låter vi dem styra så har vi redan förlorat.
Olliver Blückert är 23 år, lärarstudent och bosatt i Stockholm.
Breivik stämmer norska staten för brott mot mänskliga rättigheter, och Facebook smittas återigen av samma pöbelmentalitet som tycks drabba alltför många människor varje gång någonting de inte tycker om händer.
Kommentarer säger att man ska avrätta honom, att man ska tortera honom, att han inte ens ska ha rätt att säga någonting om brott mot mänskliga rättigheter. En debattartikel på Nyheter24 föreslår att man ska pynta hans väggar med bilder på de han dödade.
Om vi helt och hållet bortser från hur extremt jävla exploaterande det vore av inte bara offrens lidande, utan även av deras anhöriga, så vore det ju även otroligt ineffektivt, eftersom han inte har gett något som helst sken av att han ångrar sig, utan faktiskt är stolt över sin prestation. Resultatet hade inte blivit att han satt och grät, utan att man just hade satt upp en jävla poängtavla över hur många fullträffar han fick in.
Tanken som genomsyrar alla dessa kommentarer och debattinlägg är enkel: Anders Breivik har avsagt sig sina mänskliga rättigheter, och vi gör fel som inte dödar honom, eller åtminstone torterar honom lite. Rättssamhället funkar inte så länge han fortfarande är vid liv.
Detta trots att faktumet att han har rätt att stämma norska staten för brott mot mänskliga rättigheter (en stämning som han aldrig i helvete kommer vinna, så jag förstår inte ens vad folk jagar upp sig för) är ett tecken på att rättssamhället inte är helt trasigt.
Faktumet att även de allra vidrigaste människorna fortfarande behåller sina mänskliga rättigheter, trots allt de har gjort, är ett tecken på att vi rör oss åt rätt håll. Faktumet att vi inte släpar ut honom till ett torg, hänger upp honom i tummarna, och låter alla medborgare turas om att kasta brinnande tändstickor på honom, innan vi avslutar det hela genom att ritualmörda honom på ett altare prytt med bilder på de barnen han dödade, är ett tecken på att saker inte är helt åt helvete.
Du hade kanske mått bättre om det var så, men rättssamhället finns inte till för att du ska känna att rättvisa har skipats, utan för att vi ska ha någonstans att göra av de som gör att samhället inte fungerar. Målet är, och måste vara, att bygga ett samhälle som fungerar, inte ett samhälle där vi tar till eldgafflar och facklor så fort vi tycker illa om någonting som har hänt.
Jag är inget fan av Breivik, som om det ens behövde nämnas. Och om någon beslöt sig för att döda honom skulle jag inte känna att någonting av värde hade gått förlorat. Rent känslomässigt vill jag att han ska dö.
Men känslor är dumma i huvudet, och låter vi dem styra så har vi redan förlorat.
