Regeringen vill chockhöja priserna på bio – är du okej med det?

I dag talar Alice Bah Kuhnke (MP) om framtidens filmstöd på Filmhuset i Stockholm. Samtidigt har hon tillsammans med finansminister Magdalena Andersson (S) bestämt att straffbeskatta svensk film och biobesökare i synnerhet.

Regeringens kulturpolitik ger fri entré på ett antal museer i Stockholm, samtidigt som momsen kommer att höjas på alla biografer runtom i Sverige.

Detta är ett straff på den kultur som finns tillgänglig i hela landet och leder i förlängningen till ett hårt slag mot svensk film.

Kulturministern slår sig gärna för bröstet om att regeringen nu slopar Filmavtalet. I budgetpropositionen för 2016-2019 återfinns dock inget ökat stöd till svensk filmproduktion. Det enda vi ser är en skattepålaga med 240 miljoner kronor från svenska biobesökare.

Regeringen satsar skattemedel på redan välbemedlade och vana kulturutövare i form av slopade entréavgifter på statliga muséer, samtidigt som momsen på det breda bionöjet fyrdubblas.

För mindre än ett år sedan sa kulturministern i DN 8/5 2015, ”Få saker berör oss så starkt som film. … Film är helt enkelt en central pusselbit i vår utveckling som människor.”. Kulturministern är skyldig svaret till den svenska biopubliken varför just filmnöjet ska straffbeskattas.

Vi menar att biobesöket är en upplevelse, likt teater, cirkus eller musikal. Därför införde vi under alliansregeringens tid bland annat ett digitaliseringsstöd som lett till att 97 procent av landets biografer idag är digitaliserade.

Det ökar tillgängligheten för personer med syn- och hörselnedsättning, såväl som upplevelsen för alla biobesökare.

Med Alice Bah Kuhnke vid rodret hotas inte minst framtiden för svensk filmproduktion. Svensk film bidrar till Sveriges varumärke men är också en viktig exportprodukt som ger jobb och tillväxt för Sverige.

De många guidade turerna i Lisbeth Salanders fotspår på Södermalm i Stockholm och Wallanderturismen i Ystad, är tydliga kvitton på svensk films framgång utomlands.

Svenska filmskapare upplever ingen boom på marknaden. Tvärtom ser vi att andelen svenska filmer som täcker sin produktionsbudget minskade från 21 procent till 14 procent under föregående år, enligt en rapport som Boston Consulting Group tagit fram.

Det gör att producenter, finansiärer och distributörer i dag är mer beroende av inkomster från biografvisningar. Också distributörernas marginaler har minskat kraftigt, mellan år 2011 och 2013 minskade de från 8,1 procent till 1,4 procent.

När nu momsen höjs från 6 till 25 procent, landar regeringens nota för fria entréer på statliga muséer för en smal publik tveklöst hos den breda gruppen biobesökare genom dyrare biobiljetter.

Regeringens förslag för en modern kulturpolitik saknas helt. Under en interpellationsdebatt den 6 november förra året försökte kulturministern förklara genom att hänvisa till att ”… det kommer att visa sig om 5, 10 eller 15 år att det här var en bra förändring för den svenska filmbranschen och för de många näringar som verkar inom den.”.

För både våra svenska filmskapare, likväl som för alla de 16-åringar med långt till ett statligt museum som vill gå på bio nästa år, är kulturministerns framtidsspaning en klen tröst.

Regeringens förslag är en skatteväxling mellan det breda bionöjet och vana kulturutövares. Vi vill istället se mer kultur från fler kulturskapare, som riktas mot en bredare publik. Där är film på bio en viktig del.

Att gå på bio är mer än att se en film. Det är en del av en kultur. En upplevelse. Något att göra med familjen. Kanske ett första trevande steg i en relation.

Det är att tillsammans med andra tillgängliggöra sig hur de som skapat filmen tänker kring historien, nuet och framtiden. Ibland en inblick i andras fantasi och ett frö till den egna tanken.

Att straffbeskatta biobesök är en desperat åtgärd från en regering som inte får ihop de offentliga finanserna.

Niklas Wykman (M),
Skattepolitisk talesperson

Olof Lavesson (M),
Kulturpolitisk talesperson