Toppbloggare: Därför är kändisar så ofta olyckliga
Debattören: "Lycka är en färskvara och ingenting som på något sätt är oändligt. Tvärtom måste man spara på lycka".
Lisa Anckarman är 25 år och medverkade i Top model Sverige 2014. Hon driver en av Uppsalas största bloggar med inriktning på mode, skönhet och självförtroende.
I morse lyssnade jag på Viktor Frisk och Ida Wargs podcast "Friska Vargen" för första gången. Jag uppskattade den. Viktor känner jag privat men Ida visste jag inte vem det var förrän nu.
I vilket fall pratade de om ”Vad är lycka?” i senaste avsnittet. Ett avsnitt som mer blev som ett psykologsamtal för Viktor då det framkom att han ofta känner sig olycklig och otillräcklig.
Därför tänkte jag ta mig friheten att svara på varför jag tror att många kändisar och sociala profiler inte är lyckliga idag. Där även jag själv platsar stundtals.
Lycka är en färskvara och ingenting som på något sätt är oändligt. Tvärtom måste man spara på lycka.
Jag vill likna lycka vid en veckopeng. Du får tio kronor att hushålla med i en vecka. Köper du upp allt första dagen och äter alla godisarna direkt blir du utan godis resten av veckan.
Samma gäller med lycka.
När Viktor sitter i nyhetsmorgon och får beröm, vinner priser för sin blogg, får nya feta musiksamarbeten och går på VIP-festival – allt utan paus – då har han gjort av med sin veckopeng.
Han har bara plats för en viss dos av lycka för att hans hjärna ska orka med.
Om han ändå bestämmer sig för att köpa mer godis (gå ut på krogen 2 dagar i rad, gå på tre galor och sedan uppträda på kvällen och ha signering där folk skriker hans namn med tårar i ögonen) så är det som att han lånar pengar av en kompis (förslagsvis Samir) för att köpa mer godis.
Han kan då njuta för stunden för lånade polletter. Men han kommer bli tvungen att betala tillbaka senare. Och det i form av nedstämdhet och tomhet.
Han berättar bland annat i podden hur han sätter sig på knä och skriker av ångest efter varje signering.
Jag brukar även likna det liv vi bloggare lever med att gå på tunga droger. Den eufori och den lycka och uppmärksamhet som en känner när en exempelvis, som Viktor och Samir, går vidare i Mello är en lycka som våran hjärna knappt är gjord för att känna – tänker jag.
Särskilt inte flera gånger under en kort period. Det utlöses då en så stor mängd endorfiner och adrenalin så hjärnan och kroppen ligger på max.
Precis som de endorfiner som utlöses när man tar LSD eller Ecstasy. Det är så mycket mer för hjärnan än ”normalt” att hjärnans gräns för vad lycka är tänjs radikalt.
Vilket innebär att när du sedan mår ”som vanligt” tycker hjärnan att du är olycklig. För din syn på lycka är på sätt och vis onaturlig.
Gränsen ligger högre för när du får glädjetårar och eufori och du pushar dig därför mer och mer för att känna denna lycka.
Vilket innebär att du sjunker lägre och lägre när du sedan mår ”som vanligt”. Då skapas panikångest och känsla av otillräcklighet.
En skulle därför kunna säga att vi som lever det här livet eller har dessa tendenser i vår vardag är på avtändning de andra dagarna – då dessa fantastiska, sensationella saker som gör oss lycklig inte händer.
Inte konstigt vi inte mår toppen jämt då va?
Detta är såklart bara mina spekulationer. Mitt tips är att vara medveten om detta. Jag har blivit det med tiden och av erfarenhet.
Jag VET att när jag har festat 24/7 två dagar i rad, gjort intervjuer, fått stora modellkampanjer, firat nya kontrakt och varit megauppklädd på event så kommer jag att gråta efter.
Jag kommer tycka allt är skit. Men jag vet i vilket fall varför.
Jag har ju lånat någon annans veckopeng. Och då måste jag betala tillbaka.
Lisa Anckarman