Agnes, 17: Jag vill inte behöva vara rädd

Att en kjol, en klänning eller kläder som på något sätt inte täcker en från topp till tå är synonymt med "välkommen att ta på mig" för vissa män är ett problem som är så orimligt.

I vilken värld är det på något sätt okej att röra en annan människa överhuvudtaget utan att den känner sig bekväm med det?

Jag vill inte vara den som är den som bara anmärker på de män som ofredar kvinnor, för jag är otroligt medveten om att kvinnor också kan ofreda och att män kan bli ofredade.

Kvinnor är dock i majoritet när det gäller att vara offer för sexuella övergrepp, och att ignorera det faktumet är att ignorera fakta.

Jag tycker inte om att tänka på mig själv som en tjej som är rädd för att gå ensam ute på kvällen, jag vill tänka att jag har funnit ett mod inom mig som gör att jag har överkommit det. Men ändå så stod jag där på en konsert iklädd en jeanskjol och kom på mig själv med att nästan vara beredd på att en hand skulle åka in under min kjol, en hand som inte har något där att göra.

Som det senare visade sig hade jag ingen anledning att ha den känslan då ingenting hände, men bara beredskapen på att något sådant skulle hända är orimlig.

I dagens rättssystem finns det nästan en osynlig spärr för just våldtäktsfall. Majoriteten av fallen anmäls aldrig för offret i fråga är otroligt medveten om frågorna som kommer ställas, det faktum att du kommer målas upp som någon som letar efter uppmärksamhet och den hårda sanningen att du i de bästa av världarna kanske får några tusen i skadestånd.

Som att pengar på något magiskt sätt kan hjälpa dig att läka såren av att en annan människa har tagit ifrån dig din frihet.

Vad en tjej hade på sig, om hon hade eller inte hade druckit alkohol har inget med en våldtäkt att göra. Den enda anledningen bakom en våldtäkt är våldtäktsmannen och det frihetsberövande dådet han har begått.

2015 begicks en våldtäkt av två män i Göteborg som tidigare i år fick ett sänkt straff. Hovrätten ansåg inte att det kunde klassas som en gruppvåldtäkt då männen angrep sig på kvinnan i tur och ordning. Detta gör också att våldtäkten inte kan klassas som en grov sådan.

En av männen som efter dådet blev dömd till fyra och ett halvt års fängelse och ett skadestånd på 180 000 kronor fick då ett sänkt fängelsestraff med ett år och en minskning på 30 000 kr i skadestånd. Mannen fick alltså ett sänkt straff när rubriken på brottet blev våldtäkt i stället för gruppvåldtäkt.

Kvinnan var både drogad och alkoholpåverkad och de båda männen jobbade tillsammans med att förflytta hennes kropp från restaurangen till platsen där våldtäkten skedde. Om inte det visar på hur otroligt skevt rättssystemet jobbar kring frågor som rör våldtäkter så är det bara att söka upp flera fall, tro mig det finns många.

Framtiden är något okänt, det skrämmer många att inte veta vad som väntar. Att vilja styra över framtiden är en längtan jag tror många kan känna igen sig i, men som mycket annat är det svårt att styra över något man inte vet något om.

Men om det fanns ett sätt att styra över sin framtid vet jag vad jag skulle vilja förändra. Jag skulle vilja radera tillfällen där jag kommer behöva förklara för min syster att killar inte har rätten att ta på hennes kropp, men att det är något som kommer kunna hända.

Jag skulle vilja radera risken att min dotter en dag kan komma hem med tårar rinnande på grund av att hon har blivit utsatt för sexuella trakasserier. Jag vill radera vardagen för många tjejer där giftermål vid 12 års ålder är det som väntar.

Min dröm för framtiden är att rädslan och oron över att inte ha makt över min egna kropp inte existerar, att kvinnor och flickor världen över har fått tillbaka rätten över sina egna kroppar.

Vi kan ha alla kvinnor i Sverige som talespersoner för feminism och mot den våldtäktskultur som olyckligtvis råder idag. Men om bilden av hur kvinnor ses på idag inte ändras kommer det aldrig ske en förändring. Vi måste bli tagna på allvar, vi kan inte uppnå det ultimata samhället med den mansdominans som vi lever under idag.

Viljan att vilja förändra hur kvinnor ses, inte bara i Sverige, utan i hela världen, i alla kulturer och i alla religioner är något som driver mig framåt.

Att inte behöva vara orolig för att inte bli tagen på allvar, att inte behöva prata med mina barn om att de med största sannolikhet alltid kommer behöva kämpa för att bli tagna på allvar.

Det är en förändring som krävs och det här är det mest klichéaktiga som går att säga, men det börjar faktiskt med dig.

Agnes Elmquist