En gång för alla: Vi skiter i vad ni snubbar tycker om våra kroppar
Alexandra Wattman: "Hur kan jag sitta och bara tycka att jag duger som jag är?"
Jag får väldigt ofta kommentarer från snubbar angående mitt och andra tjejers utseende. Kommentarer som "Det är snyggare med självförtroende än en trådsmal midja" eller "Tjejer ska ha lite att ta i, det gillar killar" eller "Din rumpa är bra. Men större blir för mycket".
Och då har jag inte nämnt de typ hundratals kommentarer som snubbar droppar som "komplimanger" ute på krogen eller påväg till Seven Eleven en måndag typ "Mmm yeah girl, wanna fuck that ASS".
Till och med min förra psykolog sa "men hur skulle det vara om inga killar visade intresse då? Inte så roligt va?"
Så här är det: jag behöver liksom inte snubbars intresse eller bekräftelse för att veta att jag är snygg. Och jag är överjävligt trött på att hela tiden få intyg/kritik/bedömning angående min kropp som om jag vore en utställningskatt.
Jag pratar för mig och jävligt många kvinnor nu: vi skiter i vad ni snubbar tycker om våra kroppar, om våra utseenden, om omkretsen på våra vader, om våra rövar faller er i smaken eller ej.
Vi varken lever, andas, dansar, går och handlar i shorts eller gör videos i bikini för er skull. Vi gör det för att vi vill göra det, för att det är roligt och viktigt och för att vi har en egen vilja.
Vi existerar inte för er och våra missions med livet är med 99,999 procents sannolikhet inte att vara snygga för er. Eller att vara snygga över huvud taget.
Är det jobbigt att höra? Jag förstår det. För kvinnans värde har alltid legat i hennes utseende och hon har alltid setts som en accessoar till mannen.
Som ska vara vacker och smal.
Det är en revolutionär handling i dag att som tjej inte sminka sig, inte hata på sitt utseende eller vikt, att inte leva efter smalhetsnorm.
Jag gör revolution varje gång jag som överviktig kvinna går ut på stranden i bikini och älskar mina bilringar och mina celluliter som pryder kroppen.
Jag gör revolution varje gång jag sitter bredbent och lycklig och äter pommes med bea, magen hänger ut utanför trosorna och folk tittar på mig som att jag är galen. Galen.
Var är hatet? Var är skammen? Vad är den heltäckande baddräkten?
Hur kan jag sitta och bara tycka att jag duger som jag är?
Varför är jag så otrevlig när snubbar kommer fram å säger nåt om att de tycker om min big booty eller säger att jag är snygg?
För att jag är trött på att höra det konstant. För att jag helt enkelt inte behöver eller vill ha ert godkännande. Jag skiter i vad ni tycker helt enkelt. Ge mig gärna en komplimang för att jag dansar bra, säger smarta grejer eller har coola skor, men droppa den objektifierande blicken som att ni samtidigt vill äta upp mig som ett utsvultet rovdjur på savannen.
Det är inte fräscht.
Skippa att prata med mig som jag vore en utställningskatt eller ett objekt. Har jag inte bett om din åsikt angående mitt utseende så vill jag troligtvis inte ha den.
Du sitter inte i någon jury och din kritik är inte efterfrågad.
Till snubbar: börja bete er och kom ner på jorden. Och tillhör ni den skaran som inte gör sånt här, lägg inte er energi på att bli kränkta utan lägg den på att motverka dessa beteenden.
Prata med era kompisar, säg ifrån när andra män objektifierar, drar kvinnoförnedrande skämt eller på andra sätt förminskar kvinnor.
Lyssna på tjejer i din omgivning och hör hur de uppfattar att vara tjej i dag. Ni kan göra så himla mycket, för snubbar lyssnar ofta på andra snubbar.
Och sitter ni tysta när andra killar göder macho- och våldtäktskultur så är ni en del av den.
