Även manlig omskärelse ska vara förbjudet

En grundläggande del av värnandet av mänskliga rättigheter är att se till barns rättigheter, inklusive deras rätt till sin egen kropp.

I dagens Sverige, trots vår progressiva placering i World Values Surveys sekulära diagram, blir det en het debatt så snart någon ifrågasätter manlig omskärelse (nästan aldrig vid den kvinnliga motsvarigheten).

Muslimer och judar menar att de har ”rätten” att få omskära sina barn, förbund med Gud och/eller kulturella praktiker ställs mot barnets rätt till sin egen kropp, där föräldrarnas och släktens gudstro alltid går före barnets rättigheter.

Alla människor ska ha rätt till sin egen kropp. Därför borde omskärelse av omyndiga vara förbjudet, oavsett föräldrarnas trosuppfattning. Detta gäller förstås särskilt för barn, då de är i beroendeställning till vuxna. Vill man sen som myndig vuxen bli omskuren, så borde man kunna få det utfört till en icke-subventionerad avgift.

Precis som med alla, icke-medicinskt motiverade och irreversibla ingrepp, bör även detta föregås av samtal med psykolog innan tillstånd ges för att utföra ingreppet.

All omskärelse är enligt mig att betrakta som könsstympning, men självklart är könsstympning av flickor betydligt värre. Men principen är densamma, man avlägsnar delar av kroppen av icke-medicinska skäl, på barn i beroendeställning.

Sedan decennier får alla pojkar i grundskolan träffa läkare som undersöker könsorganet, för att se att det utvecklas på rätt sätt. År 2006 föreslog Nyamko Sabuni (då FP, senare jämställdhetsminister) att alla flickor i grundskolan skulle genomgå obligatoriska gynekologundersökningar, dels i syfte att förebygga (förhindra) könsstympning och dels för att kunna hålla föräldrar ansvariga om de valt att ändå låta utföra det på sina barn. För detta blev Nyamko hårt kritiserad, trots att det var att stå upp för barns rättigheter.

För att tydligt signalera till alla föräldrar i Sverige att det kommer att upptäckas, bör både pojkar och flickor regelbundet undersökas, för att avskräcka att ingrepp utförs i utlandet. Detta bör svenska myndigheter tydligt informera nyanlända om - oavsett om de har barn eller inte.

Det spelar principiellt ingen roll hur många legitimerade läkare eller sjuksköterskor som är närvarande och vilka kliniskt rena kirurgiska verktyg man använder. Man kan inte rättfärdiga ett kränkande ingrepp med att det ”är någon som är utbildad” som utför det.

Jag är inte emot omskärelse av män, det vill säga vuxna män som själva väljer om de vill låta omskära sig. Omskärelse av kvinnor (där syftet är att desexualisera kvinnan) är alltid oacceptabelt. Människor får ha vilken tro de vill och för många är en tro något som skänker glädje, gemenskap och harmoni i livet.

I vårt land råder religionsfrihet och själva förutsättningen för det, är det sekulära styrelseskicket, där vi tydligt skiljer religion från de politiska beslutsprocesserna. Men det bör aldrig vara en rättighet eller en frihet för någon annan att bestämma, att en flicka eller pojkes könsorgan ska omskäras.

Detta bör stadfästas i riksdagen genom ny lagstiftning, som skall ersätta nuvarande lagstiftning

Jimmy Baker (M),
Oppositionsråd, Botkyrka