Bassam Al Baghdady: Barn ska inte behöva ansvara för mäns sexuella lustar
"Kvinnor är de största offren i slöj-debatten. De tvingas från barndomen in i den kulten, utan någon väg ut."
Bassam Al-Baghdady jobbar bland annat som integrationscoach.
Följ honom på Twitter: @Bassamius
Gilla hans sida på Facebook: Facebook.com/Bassamius
Den 1 februari var det World Hijab Day. Hijab är det arabiska ordet för slöjan, som islamister försöker klämma in i svenska terminologi. Men vad är slöjan?
Den är en fyrkantig tygbit (helst svart) som ska täcka håret, halsen och öronen på kvinnan för att inte väcka mannens sexuella lustar.
Slöjan enligt slöj-kulten är ett religiöst påbud som alla kvinnor ska ha så fort man når den åldern att hon kan väcka männens intressen. Ibland ner till 5 år.
Slöjan ska förhindra att till exempel ett arbetsmöte slutar i sängen. Dessutom är det inte mannen som är skyldig att sätta band på sina sexuella drifter. Utan kvinnan som bär ansvaret för det.
Med andra ord, det är själva symboliken i slöjan som talar sitt tydliga språk som är problemet inte klädesplagget i sig. Att män betraktas som ett gäng kåta apor, dessutom är det kvinnor och inte männen som bär ansvaret för att män är kåta apor.
Kvinnor i denna sekt beskrivs inte sällan som diamanter, chokladaskar och köttbitar som ska täckas och inte vara billiga och tillgängliga för vem som helst att titta på. Denna människosyn är ovärdig och direkt skadlig och kvinnofientlig.
Vi ska absolut inte slå på den som redan ligger. Kvinnor i slöj-debatten är det största offret. De tvingas från barndomen in i den kulten, utan någon väg ut.
Dessa kvinnor behöver allt stöd och support för att ta sig ur denna kult. Att separera badplatser, skolklasser, tvinga flickor att sitta längs bak i bussar är att slå på den som redan ligger.
Kvinnor som har sökt sig till Sverige för att finna fred och trygghet möts av välorganiserad normalisering av kvinnofientliga kulturella och religiösa normer. De behöver vår hjälp, inte deras klaner eller deras självutnämnda religiösa ledare.
I ett sekulärt samhälle ska alla kunna ägna sig åt sin religiösa tro utan diskriminering. Att de som vill klä sig på något sätt som skiljer sig från normen, ska kunna göra det.
Dock, alla sådana religiösa, kulturella eller politiska aktiviteter ska man ägna sig åt i sin egen tid och rum. Vi ska inte tillåta att barn blir utsatta för religiös eller politisk extremism i våra skolor och på våra badplatser.
Exakt såsom det inte finns kommunistiska eller nazistiska barn, så finns inte heller muslimska eller kristna barn. Låt barn vara barn, så länge som de är det utan några stämplar.
Och precis som varken barn eller lärare får bära politiska symboler som hyllar nazism eller kommunism i offentliga verksamheter, då ska inte religiösa symboler såsom slöja, kippa eller kors får förekomma heller.
Ett sekulärt samhälle ska kunna skydda sina barn ifrån att stämplas ideologiskt på ett sätt som kan skada dem för livet.