Marcus Birro: Vanligt folk bryr sig lika lite om Almedalen som de bryr sig om dig Löfven
Marcus Birro: "Just nu ägnar den politiska eliten sig åt att reagera på det som händer, lite sent, lite trögt, lite efter alla andra."
Det är med en viss munterhet jag läser att statsministern i år väljer att avstå spektaklet i Almedalen för att istället resa runt i landet och möta människor som inte är på Gotland under den berömda sommarveckan när landets mediala och politiska elit trycker ner sig i samma härliga tunna.
Det finns två tillfällen i det här sammanhanget som inte är någon slump. Dels är det så klart att statsministern alls inte kommer infinna sig på Gotland just där och då, och dels är det tillfället, alltså nu, när han lanserar den här nyheten.
För just nu är han på resa i Sverige. Han besöker små orter och städer för att höra "hur vanligt folk har det".
Lite lätt storögd åker han runt och besöker mindre städer, bruksorter och det svenska inlandet.
Under decennier har den politiska eliten valt att helt blunda för vanligt folks villkor och omständigheter. Under decennier har folket lallat med i deras svanesång. Men så har människor kollektivt och enskilt äntligen vaknat ur sin sömn och stapplat ut ur ljuset.
Det händer i Sverige och det händer i resten av världen. Alla dessa rörelser har tagit media och politik på sängen. De har inte förstått kraften i den folkliga stormen eftersom de reglade sina fönsterluckor mot den där stormen för så länge sedan. Sedan har de suttit och myst tillsammans där inne i värmen.
Politiken är hycklarnas paradis.
Under alla dessa år har eliten helt sonika vägrat att erkänna att det ens finns en elit. Media har vägrat snacka om det, politiker har ljugit sig blåa om att de är folkets representanter tills folket äntligen insett att det är folket och inte makten som bygger landet, och därefter, trevande till en början men i efterhand allt stabilare, börjat gå åt ett annat, eget, håll.
Då vaknar plötsligt eliten.
Det finns inga visioner längre, inga utstakade mål eller politiska visioner. Just nu ägnar den politiska eliten sig åt att reagera på det som händer, lite sent, lite trögt, lite efter alla andra.
Därför är det nästan rörande att se den mediala eliten sitta i TV-sofforna och nu applådera att den politiska eliten insett att bubblan de levt i under alla dessa år inte ens innehåller fönster utan endast speglar.
Plötsligt är alla (ja, även Göran Greider) överens om hur bra det är att statsministern inte reser till Almedalen utan istället ger sig ut i landet för att träffa just de vanliga människor som de själva så fullständigt ignorerat under alla de här åren.
Jag ber en stilla bön om att denna omvändelse under galgen genomskådas av alla dem som fått betala ett högt pris för politikernas förakt och ointresse under alla dessa år.
