Det är aldrig gratis att samarbeta med onda krafter, Anna Kinberg Batra

Politiken har alltid bestått av samarbeten, pakter och allianser och att bedriva politik kanske bäst formuleras enligt devisen, politik är att vilja.

Det finns självklart olika drivkrafter bakom människors vilja att engagera sig i politiken, men samhällsförändring är kanske den vanligaste drivkraften.

Det finns vissa politiker och politiska beslut vars främsta drivkraft är ren makthunger, ett konkret exempel av denna drivkraft är Anna Kinberg Batras utsträcka hand till Sverigedemokraterna.

En utsträckt hand som ämnar att bjuda in till samtal, ett samtal som skall stärka den ena partens makt och där den senare parten skall gå lottlös ur detta maktspel.

Att bjuda upp SD till dans kanske ligger rätt i tiden om man ser världen med cyniska ögon, där en dans med SD ger Kinberg Batra och Moderaterna mera makt, inflytande och valmöjligheter inför valet 2018; men det finns en viss naivitet kring denna invit som riskerar bli en dödsdans.

I del 1 av 2 ur Goethes Faust skildras hur en agent utsänd av djävulen (Mephistopheles) gör en vadhållning med Gud om att han kan lura dennes favoritmänniska (Faust) att överge ge sin tro på ett rättfärdigt leverne.

Faust konfronteras senare med Mephistopheles som lovar att göra allt Faust önskar med villkoret att han måste tjäna djävulen i helvetet. Faust fattar beslutet att ingå i denna djävulspakt som knyts via en droppe blod, ett beslut som kom att kosta Faust mycket smärta och vedermöda.

Sensmoralen i denna berättelse är den att alla pakter som knyts kräver eftergifter, från båda parter.

I det vi kallar det politiska spelet kräver alltid danspartnern eftergifter, och som vi lärt oss av historien men tillika av berättelsen om Faust så är det aldrig gratis att knyta pakter med onda krafter; för det kostar alltid mer än det smakar.

En lärdom att beakta i dessa polariserade tider, då man bör vara försiktig vem man bjuder upp till dans.

Mattias Beruk Järvi