Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
3535
reaktioner idag

När ska det bli accepterat att se ut hur man vill utan att bli hatad?

Helena Meyer: "Som sakkunnig får jag ofta frågan varför unga hatar varandra på nätet. Mitt svar är alltid samma".

Helena Meyer skriver om Vinny Ohh och normbrytande människor

Helena Meyer uppmuntrar normbrytande människor

Artikeln om Vinny Ohh, som genom skönhetsoperationer och kroppsmodifiering väljer att se ut som en utomjording har väckt uppmärksamhet och fått kommentarsfältet att svämma över att hånfulla och elaka kommentarer.

Två frågor dyker upp i mitt huvud, och det utan att ta ställning till om det är ”rätt eller fel” att förändra sin kropp på olika sätt.

Den första frågan är, varför över huvud taget döma och håna en människa du inte känner, och om vilken du ingenting vet? Den andra är, hur kan det vara accepterat att komma med egenkomponerade teorier kring hur främmande människors liv ser ut, och kommer att utvecklas?

Människor som lever i en helt annan kontext än du själv, som har ett sammanhang du aldrig har varit i? Det du gör, när du kränker, hånar och förlöjligar en människa på nätet, är att göra dig till en mobbare. Oavsett vem den människa är, hur den ser ut, eller vad den väljer att göra med sitt liv.

Kommentarerna på artikeln om Vinny the Alien är ungefär de förväntade. Hen kommer aldrig att få ett jobb. Vänner kommer att försvinna. Någon skulle falla ner död av skräck vid anblicken av Vinny. Världen är på väg åt helvete, alla är kränkta och snart får pedofiler samma rättigheter som HBTQ-personer.

Ni som brukar besöka kommentarsfält känner igen er. En del av det ovanstående kan ändå falla in i kategorin oro. Oro för att människor ska gå arbetslösa, vara till last för samhället, bli ensamma och må dåligt. Även om det oftast inte finns fog för den oron, så är det ändå förståeligt. Sen kommer det andra. Äckel, spott och spe.

Hemmasnickrade psykiatriska diagnoser som klistras på människor som väljer ett annat liv än du själv. Det är mobbning. Det är inte omtanke, inte berättigad kritik, inte välmenande råd. Det är mobbning, och det är aldrig acceptabelt.

Det finns nämligen inget som heter att mobbning är ok så länge den bedrivs mot människor som avviker från normen. Det finns inte heller något som gör mobbning accepterat för att den bedrivs mot något du inte förstår. Kraftigt tatuerade och kroppsmodifierade personer driver idag företag och i vissa fall imperier.

Pionjärerna och de kunniga utövarna reser jorden runt på turnéer för att utbilda andra och för att utföra modifieringar på entusiaster som saknar en duktig utövare på sin hemort. Några arbetar som artister, fakirer eller alternativa modeller.

Andra har ”helt vanliga arbeten”, inom skönhet och hälsa, inom bygg och industri, inom vården, inom ideell sektor, inom barn- och fritid och inom skola. Vi har vänner, familj, fritidsintressen. Vi reser, går på bio, klappar våra djur, leker med våra barn och lagar mat.

Några kanske inte vill jobba, någon känner sig utanför samhället, andra som en del av det. Någon gör det för uppmärksamhet, andra är helt ointresserade av att synas.

Vi är olika sinsemellan, precis som alla andra. Och ingen av oss förtjänar hat och hån. Framför allt inte från fördomsfulla människor på nätet. Jag arbetar på Fryshuset. Med en verksamhet som heter Nätvandrarna och som bland annat utbildar och föreläser kring näthat.

Som sakkunnig får jag ofta frågan varför unga hatar varandra på nätet. Mitt svar är alltid detsamma – därför att vi vuxna inte kan bete oss. Därför att vi hatar och hånar människor vi inte gillar istället för att ta en saklig diskussion eller helt enkelt scrolla vidare.

Jag blir djupt bekymrad över reaktionerna på en artikel om en normbrytande människa, hur en så oförarglig berättelse får oss att kasta av oss anständighet och ikläda oss rollen som fullfjädrade mobbare.

Vi beter oss på ett sätt som aldrig borde vara accepterat, vare sig på nätet, i skolan eller på arbetsplatser. Ingen vill se sig själv som en mobbare, ändå upprepas händelser som detta om och om igen.

Vi kommer inte tillrätta med mobbning och kränkande särbehandling förrän vi lär oss att respektera varandra trots att vi lever helt olika liv.

Helena Meyer

Håller du med?

Mer:

Vinny opererar om sig till utomjording – nu ska snoppen bort