Drevet mot Kinberg Batra är allt annat än demokrati
Marcus Birro: "Vi älskar att se kända människor falla. Media har blivit dresserade blodhundar som löper i flock för att jaga ner sina byten".
Moderatledaren kämpar i motvind. De manliga moderata väljarna går till Sverigedemokraterna och kvinnorna går till Centerpartiet.
Kvar står en villrådig kvinna med en säregen och lite barsk karisma. Det är som att se en fågel dra in sina vingar och burra ihop sig inför en storm. Media tappar alla grepp (som media tenderar att göra när de vädrar blod) och tävlar i att förlöjliga och förminska henne.
Medias bevakning av politiken liknar bevakningen av Melodifestivalen eller Lets Dance. Någon ska hyllas, någon ska sänkas. Man hakar på trender och bygger sina luftslott.
Just nu är det Anna Kinberg Batra som ska ledas till skampålen och surras fast av syrliga ord och reportage.
Igår hade Agenda i SVT träffat en sur, kaffekokande Elias Hanna. Han var arg och kokade kaffe och lade fram bullar på ett fat. Hanna är en lokalpolitiker som bytt parti, från Moderaterna till Centerpartiet.
Han sade inte så mycket utan var mest arg. Plötsligt fick han tre fotografier i sin hand. Det fotografier på i tur och ordning, Jimmie Åkesson, Anna Kinberg Batra och så Annie Lööf.
Om Åkesson sade han ”Det är bara hat” och vi som tittare skulle givetvis omedelbart förstå att det var Åkesson som kände hat, inte Hanna.
Sedan kom då hans före detta partiledare upp på bild och han suckade och gömde undan kortet och inslaget slutade med att fotografiet av Centerpartiets Annie Lööf ställde längst fram mot en kaffekopp för brutal närbild.
Och så snabbt över till Batra som stod i TV-studion för en intervju.
Helt overkligt surrealistiskt. I Sveriges mest seriösa program om politik. I ett program som jag själv alltid älskar att kolla på.
Kom igen, Agenda. Ni kan bättre än så.
Jag ger inte Batras ledarstil särskilt höga poäng. I min värld är Håkan Juholt fortfarande ohotad etta och det säger möjligen mer om mig än om svensk politik.
Men det är den här blodtörstiga jakten på andra människors fall som skrämmer mig. Den har gått så långt och nästlat sig in i alla delar av journalistiken. Vi älskar att se kända människor falla. Media har blivit dresserade blodhundar som löper i flock för att jaga ner sina byten.
Som jag ser det är det svensk demokrati som totalt havererat de senaste åren. Allt började med de etablerade partiernas fullständiga oförmåga att hantera SD.
Det mesta av det som sker, och inte sker, i svensk politik går att härleda tillbaka till detta bisarra faktum att sju partier storögt och hysteriskt avsäger sig allt ansvar att ens bemöta det åttonde partiet. Och jag skiter fullständigt i SD.
Det kanske kommer som en överraskning för dem av er som bygger er världsbild med hjälp av fördomar och förtal, men vad jag inte skiter fullständigt i är alla de människor som röstar på SD.
De är värda all vår uppmärksamhet. För en sann demokrati definieras inte utifrån vad politikerna vill att folk ska rösta på, utan på vad de faktiskt röstar på.
Batras ledarstil kommer inte gå till historien som en av de allra mest lysande direkt. Men låt henne få sköta sitt sargade parti efter bästa förmåga och ansträng er istället lite för att se bakom alla de där ytliga charaderna som media ofta vill tvinga på er.
