De lyckades rädda sin dotter från IS men får ingen hjälp

Med en ljummen kopp grönt te satt jag i vardagsrummet och skulle stänga av TVn. Precis då berättade nyhetsreportern om en familjs omöjliga kamp för att rädda sin dotter från islamiska staten.

Dokumentär inifrån: Ensamma mot IS av Sanna Klinghoffer skulle sändas om fem minuter. Under de minuterna for en och annan tanke genom mitt huvud. Är det en familj som har uppfostrat sitt barn med radikala idéer? Är dottern en tjej som blivit hjärntvättad och åkte ner för att vara del av eländet?

Är det möjligt att familjen på egen hand kunde befria sitt barn från världens farligaste terrororganisation IS? Mer än så hann jag inte tänka då programmet började. I min stora TV-ruta såg jag Anki och Pasi som är två vanliga föräldrar till en 15-årig flicka, Marilyn.

Två människor som älskar musik, dans och att ha roligt. De är varken religiösa eller vet något om islamiska staten. Det enda som gick fel var att deras dotter blev kär i fel kille. Han var religiös, blev radikal och ville kriga med IS. Marilyn som var ett barn och kär for i väg med honom.

Föräldrarna upptäckte det först när hon redan var fast i händerna på islamiska statens dödssekt. På TVn såg jag mamman Anki som tog emot samtalet med sitt bultande hjärta, pappan Pasi stod bredvid och lyssnade häpet. Marilyns röst darrade.

Flickan var förtvivlad, rädd och ville åka hem. Vad ska en förälder göra om man inte kan vrida tillbaks klockorna för att rädda sitt barn? När Anki och Pasi kontaktade de svenska myndigheterna för att få hjälp förvånades de över hur lite de kunde bidra med. Gör ingenting och vänta tills kriget är över, fick de höra. Över? Vem vet när kriget är över?

Kan en förälder vänta eller ta ett enda steg vidare i livet medan ens barn är i fara? Att ligga ner och gråta sig till sömn räddar inget barn. Då bestämde föräldrarna att ta saken i egna händer och hämta hem sin dotter till vilket pris som helst.

Två hårt arbetande föräldrar lämnades ensamma i kampen mot IS. Anki och Pasis värld krympte och fanns bara i en mobiltelefon. Ett enda telefonnummer, en enda röst och Marilyns suddiga bild på mobilskärmen var allt som de hoppades på när mobilen ringde från IS. Marilyn hade blivit gravid och skulle föda i fångenskapen hos IS!

Jag undrar om Anki och Pasi kunde vara glada över att de skulle bli morföräldrar? Hade de tänkt handla de söta, miniatyrkläderna till sitt första barnbarn eller behövde de tänka först och rädda livet på honom? Fick de överhuvudtaget uppleva lyckan över nyheten eller skulle ett spädbarn försvåra situationen och göra det ännu mer komplicerat?

Hur kände de när de fick veta att deras barn skulle föda ett barn? Nu är Marilyn hemma men alla dessa försök för att få hem henne var inte gratis. Föräldrarna fick låna pengar från vänner, bekanta och banken för att betala det omöjliga uppdraget och människosmugglare som smugglade ut Marilyn.

De lever idag med en tuffare ekonomisk kris än vad de någonsin har förväntat sig. Vad behöver egentligen en människa efter en lång och farlig kamp mot terrorister? Hur mår Anki och Pasi? Hur mår Marilyn idag egentligen? Familjen fick ingen hjälp från Sverige för att ta hem Marilyn.

Ingen hjälp fick de heller när Marilyn kom hem. Flickan skulle definitivt behöva professionell hjälp för att rehabiliteras. Anki och Pasi behöver det också. Istället drunknade de i lån och skulder. Trots allt de har varit med om fortsätter de jobba hårt för att kunna försörja sig själva, sina barn och barnbarn.

Hur mycket orkar en människa göra själv? Reaktionerna är många, vissa vill hjälpa men vet inte hur. Andra tycker att det som har hänt var familjens fel, de är till och med dömande mot Marilyn som bara är ett barn. Somliga är tveksamma till att hjälpa eftersom att de är rädda för att bli förknippade med IS!

Ska vi vara rädda för att hjälpa varandra? Sanna Klinghoffer med sitt team har gjort detta rörande reportage. Nu är det upp till oss som tittade, läste och hörde att agera.

Är det inte dags att vi ställer upp och visar Anki och Pasi att de inte är ensamma längre? Det som drabbade Anki och Pasi kan drabba vilken förälder som helst. Tänk på det och agera som medmänniska!

Här hittar du insamlingen, skänk det du kan. Tillsammans kan vi göra något.

Galaxia Wallin