Ex-muslim: Det här är varför jag inte längre kan acceptera Islam

Jag kan verkligen förstå den förvirring och frustration ni känner när jag pratar på ett negativt sätt om Islam. Ni frågar er varför jag inte längre tror på Islam fast jag en gång varit muslim, och ni frågar mig varför jag måste vara så kritisk.

Några av er har observerat att jag inte bara slutat tro på, utan även tar avstånd från Islam. Och nu undrar ni varför. Några undrar varför jag som tycker illa om Islam så öppet måste uttrycka mitt ogillande istället för att bara vara tyst.

Jag ska nu försöka förklara varför, så försök att ha ett öppet sinne, och försök att med förnuft förstå det jag säger. Döm inte orden med fördomar och känslor.

Först och främst vill jag försäkra er om att anledningen till att jag kritiserar Islam inte är för att göra er arga eller för att provocera er. Faktiskt tror jag att dialogen blir bättre om man istället för att blanda in egna känslor istället lägger in sitt förnuft och resonemang.

Ni måste inse att det är skillnad på att respektera personers rätt att tro vad man vill jämfört med att respektera självaste tron i sig. Jag respekterar er rätt att tro på Islam, men det betyder inte att jag samtidigt måste respektera Islam.

För att undvika missförstånd vill jag vara tydlig med vad jag menar med ordet ”Islam”. Islam står för skrifterna; koranen, Sahih Hadith samt Muhammeds gärningar. Islam för mig betyder inte samma sak som ”muslimer”. Islam är en ideologi, muslimer är människor.

Skillnaden mellan att vara kritisk till idéer och att vara kritisk till människor är väldigt stor. Det är inte bara så att jag förlorade min religiösa tro och att jag numera är neutral i frågan. Jag är inte neutral. Jag ogillar Islam, och det är okej att göra det.

Precis som att det är okej att ni tycker om Islam. Ni har er rätt att uttrycka er beundran till er religion och jag har rätt att uttrycka mitt ogillande.

Varför jag ogillar Islam? För det första ogillar jag alla religioner för att de grundar sig i övernaturliga berättelser och inte på förnuft, samt att religioner göder vidskepelse och okunnighet. Religion leder även till religiöst herravälde, religiös nationalism samt till destruktiva stambeteenden och förtryck av individen.

Jag ogillar speciellt de abrahamitiska religionerna på grund av att de i grunden är våldsamma och förtryckande. Jag bara råkar veta mest om Islam och har en personlig koppling då jag är uppväxt som muslim i en muslimsk familj i ett muslimskt samhälle.

Därför har det blivit så att min kunskap och mina personliga erfarenheter gjort mig mer intresserad av Islam snarare än av till exempel Hinduism. Jag tycker illa om Islam helt enkelt därför att jag anser att Islam som ideologi står i direkt motsats till mina egna värderingar vilka är liberala och sekulära och som bygger på jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Som feminist kan jag aldrig tolerera den sexism och det kvinnohat som finns i de heliga skrifterna. Jag kan aldrig acceptera att en man tillåts slå en olydig fru, inte heller att skrifterna tillåter att man gör sexslavar av krigsfångar.

Jag kan aldrig acceptera att Muhammed sagt att just kvinnor är de som upptar de flesta platserna i helvetet, att kvinnor brister i intelligens eller att en kvinnas vittnesmål bara är värt hälften av en mans. Som förespråkare av HBTQ-personers rättigheter kommer jag aldrig att kunna acceptera den homofobi som finns i de heliga skrifterna och jag ogillar att de påståenden att homosexuella relationer är en styggelse som bör bestraffas.

Jag ogillar det hat mot icke-troende som det står om i skrifterna, det våld som används för att sprida Islam, idéerna om erövring och underkastelse samt föreställningarna om islamsk överhöghet som leder till farlig religiös nationalism. Jag ogillar Islam för att jag ser Muhammed och hans följeslagare som krigsherrar och inte som förebilder.

Jag ogillar hotet om en arg Gud som straffar människor med en evig helveteseld för de som inte tror. En eld för alla kristna som tror att Jesus är Guds son och en eld för Judarna för att de förnekar Muhammed som Guds profet.

Jag tycker inte om den antisemitism som fyller skrifterna, och att Muhammed säger att muslimer kommer att döda Judarna innan den sista timmen kommer. Det är även skrämmande för min egen del då jag som lämnat Islam enligt sharia bör straffas med döden.

Jag ogillar Islam för den repressiva, sexuella puritanismen och för den förtryckande ideologi som enligt mig är anti-frihetlig, anti-human, anti-förnuftig och anti-progressiv. Jag förstår mycket väl att det även finns andra verser i koranen och i haditerna som är mer fredliga, eller ”goda”.

Dessvärre upphävdes majoriteten av dessa verser som tillkom under Mecka-perioden. De ersattes senare av mer våldsamma och förtryckande verser under Medina-perioden. Men även om de heliga skrifterna skulle innehålla åtminstone hälften bra och hälften dåliga verser så ser jag inte detta som något bra.

Om en man till exempel slår sin fru men även ger pengar till fattiga kan jag inte se honom som god, och jag kommer att uttrycka mina åsikter mot det han gör. Dessutom, oavsett om de ”bättre” verserna ersatts av ”sämre” verser eller om de existerar samtidigt leder det till viss skepsis angående Allah och Islam.

Hur kan en allvetande Gud som gett dessa skrifter som ett perfekt meddelande till mänskligheten inte vara kapabel till att skicka ett bättre meddelande? Istället skickar Gud ett meddelande som är så människolikt i allt våld, och så motsägelsefullt.

Hur kan vi tro på detta meddelande i sin helhet och hur kan vi tro att koranen är perfekt och bokstavligen Guds ord, samtidigt som vi kämpar med att försöka rättfärdiga de delar som är förfärliga genom att säga att det bara gällde förr i tiden?

Om det nu är så, varför skulle Gud förbjuda alkohol och samtidigt tillåta slaveri och hustrumisshandel? Min åsikt är att allt detta bara är ett verk skrivet av människor för länge sedan och inte ett verk skrivet även allvetande, barmhärtig Gud.

Kanske är det en ideologi menad för människor som levde då och inte till för oss i dag och bör isåfall förkastas. Jag förstår att de flesta inte tänker, analyserar och funderar så mycket på dessa frågor och att de flesta av er inte skulle rättfärdiga det våld eller det förtryck som finns i de heliga skrifterna.

Dock ändrar det inte det faktum att våldet och förtrycket existerar just där i era böcker som ni håller för heliga, härstammande från den Gud ni tillber och den profet ni beundrar. Jag ställer nu frågan till er: Om ni hade haft mina värderingar och aldrig hört talas om varken Islam, religion eller Gud förut och en person gav er de Islamska skrifterna för att få få reda på er uppfattning om innehållet.

Vad skulle ni då tycka om det som stod skrivet? Skulle ni tycka att allt som stod där var förenligt och i linje med liberala, sekulära värderingar? Några av er som jag ställt just den frågan till har inte kunnat svara ja. Kanske kan ni nu försöka att förstå min position.

Så, där har ni det. Jag kritiserar Islam, just på grund av det ovanstående jag skrev. Helt enkelt för att jag anser att idéerna är förtryckande, skadliga och icke kompatibla med mänskliga rättigheter. Och då jag har rätten att uttrycka mig som jag önskar, har även ni rätten att uttrycka er som ni önskar. I slutändan förstår jag att ni och jag ser på Islam på olika sätt, och det är okej.

Vi behöver inte vara överens. Ni kan beundra, älska och uttrycka era åsikter och känslor om Islam. Men på samma sätt kan jag uttrycka mina tankar och känslor. Jag kommer aldrig att försöka tysta er, och jag skulle uppskatta att ni inte försöker tysta mig. Med detta menar jag inte att jag inte vill att ni ska diskutera, kritisera eller argumentera mina åsikter. Tvärtom!

Jag välkomnar dialog. Däremot, att säga ”det är kränkande”, ”du borde vara tyst” eller ”du borde respektera folks tro och inte prata om religion” är inte dialog. Den här artikeln handlar inte om att övertyga er om min syn på Islam. Jag skriver detta endast för att förklara mina tankar och varför jag pratar om Islam och jag ber er att respektera min rätt till tanke-och yttrandefrihet.

När jag pratar kritiskt om Islam förtrycker jag er inte. Inget av det jag säger tvingar er att sluta tro på er religion eller hindrar er från att utöva den. Inget i min rätt till yttrandefrihet hindrar er religionsfrihet.

Mina ord är bara ord. Ord som jag använder för att uttrycka mina idéer. För i slutändan är ord och idéer det enda sätt vi har att kommunicera med varandra på och därmed blir en öppen dialog den enda vägen till framsteg.

Omar Makram

Texten är översatt från engelska av Olle Dahlberg.