Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
1138
reaktioner idag

Thinsplaining – när smala berättar för tjocka hur det ligger till

Lady Dahmer: "Smala utgår från att tjocka är okunniga och dumma och inte vet att läsk och godis och skräpmat är onyttigt."

Denna text är hämtad från bloggen Lady Dahmer.

Va, grönsaker? Vad är det för nåt, duuuuh? Vatten? Va, ska man inte bälga tre liter läskeblask om dagen?

Ibland tillåter jag tjockhatarna att komma in och bröla sina sanningar om att det bara är att ''äta rätt och röra på sig'' och lika ofta så slutar det med att jag vill begå våld. (Och det är anledningen till att jag ännu mer ofta faktiskt modererar bort fanskapen).

Det är så frustrerande. Den här okunskapen som många smala envisas med att spy ur sig åt höger och vänster. Framförallt för att de fortfarande tror att man liksom rasar i vikt om man bara gör små ändringar i vardagen.

"Man behöver inte banta!" hojtar nån klämkäck smal person och fortsätter med att ösa på om att det är livsstilsförändringar som krävs. Vilka dessa är är oklart men när man gräver lite så verkar dessa smala utgår från två saker:

Tjocka är okunniga och dumma och vet inte att läsk och godis och skräpmat är onyttigt.

Tjocka äter bara läsk och godis och skräpmat i jättestora mängder.

"Sen finns mellanskiktet, där vi bara väljer att äta normalt, väljer bra mat för att det är gott och gör gott, väljer bort skit och skräp för att det varken är gott eller gör gott, kan ta en kaka, kan äta chips, kan äta pizza - men som gör det ibland, väljer att röra på oss, träna och motionera för att det är roligt och gör gott, för att vi träffar andra roliga och trevliga människor när vi gör det. Vi offrar inget, vi vinner däremot massor av energi och livslust, vi gör ingen grej av ätandet, vi bara väljer att äta ett bättre alternativ, vi bara är, trivs, mår bra, har det fantastiskt och låter kroppen reglera energi in och energi ut på ett högst naturligt och enkelt och bra sätt." - från en debatt på Instagram

Jahaaa, man behöver bara ''äta normalt''. Alltså vi tjocka behöver bara sluta frossa som jävla svultna grisar så sköter sig allt automatiskt! Hurra! Typ så.

Hear ye hear ye, den smala has arrived för att berätta hur det ligger till! (Thinsplaining) "Sluta häv i er fem limpor med choklad på till frukost så blir ni smala! Ät normalt! Ta en promenad om dagen så blir du smal!" Ja möjligtvis om den promenaden pågår precis hela dagen och är i en extremt hög hastighet. (Så jag inte hinner äta alls)"

Jag vet inte, jag får kanske skylla på TV-program som "Du är vad du äter" eller "Biggest loser" för denna myt kring tjockas kost? Men var och en blir ju salig på sin tro. Jag tror personligen att smala människor är för dumma och lata för att lyssna och lära om när de har fett jävla fel.

"Måste bara fråga en sista grej, rent generellt för att jag är nyfiken: överviktiga säger ofta 1: de vet redan allt om hur man går ner i vikt. 2. De kan mer än de flesta om kalorier och socker och allt annat kopplat till kosten. Varför säger då så många överviktiga att det inte GÅR att gå ned i vikt? Förutsatt att man verkligen vill - handen på hjärtat har man verkligen försökt? På RIKTIGT? Verkligen bestämt att nu jävlar vill jag ändra vanor, och då verkligen, återigen och med bägge händerna på hjärtat, gjort det och hållit i det i mer än ett år, (det tar minst tre månader att ändra en vana) inte bara några veckor efter nyårslöftet. Och det innefattar omläggning av kost och att träna sig svettig tre gånger i veckan? Har man det och det ändå inte funkar, men man verkligen vill, så skulle nog jag ta professionell hjälp, det finns människor som jobbar med att hjälpa andra till förändrad livsstil. Har man bara försökt halvhjärtat och inte på allvar och ger upp ganska lättvindigt och sedan slår fast att det inte går trots att man vet precis hur man gör och kan allt om kalorier och kost. Ja, då är det tyvärr inte så förvånande kanske att tjocka många gånger anses både lata och dumma. Vilket är tråkigt, så det är därför jag undrar. Jag får liksom inte ihop det." - från en debatt på instagram

Hen får inte ihop det. "Hallå har ni provat att svälta och späka i ett år, va va va? Har ni det? Hur kan ni säga att det inte funkar att gå ner i vikt om ni inte lidit tillräckligt länge?".

Ja kanske för att människan inte är en robot som kan stänga av kroppsfunktioner. För att det är helt orimligt att förvänta sig att en människa ska klara av att gå hungrig så länge.Jag är inte lat för att jag inte står ut då. Jag är mänsklig. Och jo, man går hungrig.

För att en tjock person ska gå ner i vikt så måste hen äta mindre än vad kroppen kräver och behöver för att gå runt. Och det funkar så att när kroppen inte får den energi den vill ha och behöver så signalerar den hunger. Detta innebär att man är hungrig. Är jag tydlig nog?

Tipsar återigen om inlägget "Hur många kalorier bränner hat?"

"De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar (Läs mer här)

Som sagt, det går. Det är inte fysiskt omöjligt, det är bara jävligt jävligt svårt. För säg att du har 30 kilo att gå ner. Många har mer än så, andra har mindre, men låt oss säga 30 kilo. Låt oss sedan säga att du går ner ett halvt kilo i veckan, vilket inte är varken mycket eller lite utan rätt realistiskt sett över ett längre perspektiv.

Det är alltså 60 veckor. Lägg sedan till en platå som kan vara i flera månader, men vi kan vara snälla och säga… två. Vi är uppe i 68 veckor. Det är 17 månader, det vill säga nästan 1.5 år. Och då förutsätter vi att man under denna tid håller sig till sin diet, inte unnar sig en bit tårta på sin födelsedag, inte går på fest och dricker sprit, alltid tackar nej till kakan till kaffet på rasten, inte unnar sig en bakispizza och konstant hatar sig själv, föraktar sin kropp och räknar kalorier (vanligtvis runt 1300 om dagen) och väger maten.

(Men motion då? Motion är bra, men all forskning visar rätt entydigt på att det är maten som är lösningen till viktnedgång, framförallt för kvinnor.)"

Låter det sunt? Nej. Aja men "man kan ju om man vill ju!" hojtas det vidare då, när jag ifrågasätter. Man behöver bara motivation!

Aaaah, ja den där motivationen ja. Kan jag köpa den på flaska? Odla den i min lilla ogräsbevuxna örtträdgård som är bakom huset och som jag försummat. (För att hinna äta trettio bullar innan lunch)?

Om jag saknar motivation, var får jag den ifrån då? Alltså kan vi bara sluta tjata om motivation? Har man den så har man den och har man den inte så har man den inte och då blir det jävligt svårt att ägna sig åt de där tre fyra åren av självhat och bantning som skulle krävas för att nån med min övervikt ska gå ner allt.

Och då har jag inte ens nämnt kommande år av att hålla den vikten när den väl är nere, för det är också ett heltidsjobb och faktum är att de flesta går upp allt de gått ner igen inom loppet av tre år.

Tänk på det när ni saligt refererar till er granne eller morsa eller er själva som gått ner massvis. Ni går upp igen. Ledsen att behöva säga det och bajsa på era prestationer men statistiken talar emot er.

Och tillhör ni de där undantagen som inte gör det så får ni helt enkelt vara tacksamma för att era kroppar funkar så. Era kroppar funkar så. Och hur våra kroppar är ett lotteri helt enkelt och inget vi kan påverka på egen hand. (Jag skäller inte på er kära stammisar, bara på nån enstaka nyfrälst bantare som råkat irra sig hit för att berätta för den korkade tjocka tjockisen hur man gör.)

Så för sista (det är inte sista) gången:

Om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock. Titta ut? Ser du tjocka människor? Där är ditt bevis för att det inte funkar för lyssna jävligt noga nu: Ingen, iallafall nästan ingen, vill vara tjock i ett samhälle som hatar tjocka.

Hade vi kunnat ändra på våra kroppar så hade vi gjort det för länge sen. Det handlar inte om att vi är lata eller korkade som inte förstår eller orkar utan om att alla kroppar är olika. En del kan äta hur mycket som helst och aldrig gå upp ett gram, medan andra får kämpa för att inte gå upp av vanlig jävla hemlagad husman och detta trots att de går till gymmet flera dagar i veckan.

Lady Dahmer

Vill du också få ut din röst?

Håller du med?

Mer:

Lady Dahmer: Din "oro" över andras vikt bidrar bara till självhat