Både barn och personal lider av de dåliga villkoren på förskolorna

Jag är glad att jag slipper arbeta med barn. I 12 år var min arbetsplats en förskola. Idag är jag tacksam att jag slipper. Anledningen är enkel, jag vill inte ta ansvar för det pedagogiska arbetssätt med de stora barngrupperna som finns idag.

Problemet är inte endast att barngrupperna har blivit större, kravet på dokumentation har även ökat på den redan hårt pressade personalen.

Det saknas förskollärare i Sverige och det är kanske inte konstigt när det som erbjuds är dålig arbetsmiljö med hög arbetsbelastning och dåliga löner. Att börja på ett arbete där man känner frustration över att inte räcka till är inte bra för någon.

Forskare ser konsekvenser av de stora barngrupperna som till exempel att barnen inte får den pedagogiska verksamheten som står i läroplanen. Stressade och oroliga barn drabbas när det är personal som flyttar på sig och slutar på grund utav dåliga förutsättningar och arbetsmiljö. Vad gör det med barnens trygghet?

Och vi ska inte glömma att det även är barnens arbetsmiljö. Idag har barnen långa ”arbetsdagar” med fler timmar på förskolan än förut. Många gånger längre än pedagogerna. Barngrupperna är större och behovet av mer barnomsorg gör att fler barn är närvarande större delen av dagen.

Så ser vårt samhälle ut idag och då måste samhället anpassas efter dagens behov. Jag anser att det ligger ett stort ansvar på oss föräldrar. Jag tycker att det är orimligt att anse att vi som föräldrar har rätt att ha ”egotid” och väljer därför att barnet får stanna längre vissa gånger.

Naturligtvis finns det tillfällen då det är bättre för barnen att vara kvar men det finns gränser. När har barnet sin ”egotid”? Förskolan är inte bättre än föräldrarna och vissa prioriteringar kan man göra innan man bestämmer sig för att skaffa barn.

Är ens egna behov viktigare än barnet är man kanske inte redo? Och ni politiker, vad är det för framtida kollegor ni vill ha egentligen? Ni ställer krav på pedagoger med en läroplan som ska följas. Vilket ansvar tar ni själva?

Det är ni som beslutsfattare som är ansvariga för Sveriges framtid, barnen. Behandla dem därför med respekt, goda förutsättningar och en bra framtidsvision. Det gör ni inte med neddragningar och dåliga arbetsförhållande för barn och pedagoger!

Kan det vara så att det ökade antalet ungdomar som inte mår bra idag är kontentan av det som skett de senaste åren inom omsorgen: stress och dålig miljö med stora barngrupper? Då är det verkligen dags att agera.

Malin Martinsson