Marcus Birro: Sverige har blivit ett land man inte vill åldras i
Marcus Birro: "Det är en stor skam för Sverige. Vi behandlar våra äldre i det här landet som om vi själva aldrig ska bli gamla".
Det är kanske inte alldeles enkelt att tänka på sin ålderdom medan man fortfarande är ung. Eller att fundera på de där avlägsna åren när man ännu är i sin krafts dagar och ägnar dagarna åt att arbeta hårt. Men ålderdomen är en avsevärt angelägen del av våra liv. Om vi har tur vill säga.
Eller? Hur är det för våra gamla, i maj 2017? Jag vill gärna se ålderdomen som en glänta mitt i skogen. En oas av frid, minnen och melankoli. En tid och en plats att samla livet, att räkna vinsterna och förlusterna.
I Sverige tappar människovärdet i värde för varje år som går. Som en kran någon har glömt stänga. När du blir gammal är du förbrukad. Inte bara som arbetskraft, vilket är underordnat i sammanhanget, men du är också förbrukad som människa, som tänkande individ. Plötsligt är du bara grå massa, en siffra i en kolumn, en tärande.
Just den tiden i en människas liv när värdigheten betyder som mest, plockar samhället av dig den. Sverige är inget bra land att bli gammal i. Riskkapitalister tjänar pengar på äldrevården och staten har mage att kräva pensionärerna på skattemedel. Hur är det möjligt?
En människa som givit största delen av sitt liv till ett arbete och betalat skatt hela sitt liv ska alltså beskattas en andra gång, innan han får ut sin orättvist beskedliga pension?
På bårhusen ligger mödrar och fäder och väntar på att bli begravda eftersom deras barn inte anser sig ha tid att begrava dem. Antalet besökare på begravningar har på 30 år halverats! Människor lever och dör ensamma. Deras liv suddas ut, år för år, tills de träder ut ur den här världen. Då finns där ingen som hedrar deras minne.
Det är en stor skam för Sverige. Vi behandlar våra äldre i det här landet som om vi själva aldrig ska bli gamla.
Varje enskild människa äger ett okränkbart värde. Varje människa är lika mycket värd. När vi blundar för de äldre är det oss själva vi blundar för. Som jag ser det är detta resultatet av vårt lands konsekventa och framgångsrika projekt att göra oss med människovärdets okränkbarhet.
De äldre har rätt att kräva det bästa av oss, varje dag. De äldre tog hand om den här världen, och det här landet, medan vi kröp omkring och slog varandra med spadar i sandlådan.
Därför borde Sverige skämmas som tillåter att gamla människor lever i förtvivlan, fattigdom och ensamhet. Det är ett kollektivt svenskt nederlag av stora mått att det blivit så här.
