Det är inte ditt fel att du hatar ditt jobb – det är din dåliga chefs

Vintern 2014 satt jag och min dåvarande chef på ett öde kontor och reflekterade över hur illa det kan gå ibland. Tillsammans hade vi över 30 års ledarerfarenhet. De senaste åren hade vi mött svåra, jobbiga och till och med extrema situationer som hade satt avtryck i oss på djupet.

Det handlade alltid om människor som lidit på sina arbeten. Vi konstaterade att vi båda, inte med vilja, med säkerhet ibland hade bidragit till lidandet, ibland genom aktiva handlingar men oftast som passiva deltagare.

Vi insåg att de begrepp som generellt används för att beskriva bra ledare inte stämde med den verklighet vi såg. Samtidigt hade vi mött fantastiskt bra ledare som var verkliga föredömen.

Med dessa insikter och med ett löfte om att aldrig blunda för människor som drabbas av kränkningar, orättvisor och mobbning förändrades vår syn på ledarskap. Aldrig blunda, alltid agera! För mig utgörs gott ledarskap av tre pelare; etik, omtanke och professionalitet.

Etikdelen är ledarens värderingsmässiga plattform. Som ledare får jag aldrig göra avkall på den och det krävs att jag kommunicerar den dagligen. I fikarummet och i konferenslokalen. För när kompassen är ur kurs börjar organisationskulturen leva sitt eget liv.

Kompassnålen löper amok och skördar mänskliga offer. Med omtanke menas att jag som ledare har en ärlig vilja att lyfta andra människor före mig själv. Det är först när jag får andra människor att växa och lyckas som jag också lyckas i mitt uppdrag.

Framgången i en organisation beror nämligen på alla medarbetares prestation, arbetstillfredsställelse, gemenskap och utveckling. Ledarskap som genomsyras av omtanke och etik har sedan potential att höja hela organisationens professionalitet.

Man kan då nå en organisatorisk och inte enbart individuell framgång. Samtidigt är jag övertygad om att de bästa ledarna är de som tar aktivt ansvar för andra människor, också i sitt privata liv. Att kunna visa att man sätter andra människor före sig själv bör vara en bedömningsgrund i alla chefsrekryteringar.

Bra ledare som får människor, drömmar och organisationer att växa är de som ser andra människor (sina barn, andras ungar, sina medmänniskor) på riktigt.

När vi nu står inför en teknikrevolution där digitaliseringen kan komma att ersätta 53 procent av dagens arbeten (Stefan Fölsters rapport ”vartannat jobb automatiseras inom 20 år”) är fokus på människan viktigare än någonsin.

Detta eftersom att de tjänster som växer fram istället kommer kräva enormt avancerad kompetens. HR-perspektivet har aldrig varit så viktigt som nu.

Smarta chefer och smarta organisationer förstår att människan är organisationens viktigaste och mest strategiska prioritering. Det är de organisationer som sätter människan i fokus som kommer att lyckas.

Det är de ledare som vågar vara kärleksfulla och prestigelösa som kommer att vara de starkaste i den konkurrenskraftiga värld vi nu lever i. Det är de ledare som på barrikaderna förklarar att HR är det viktigaste perspektivet som har förstått vad som är viktigt för att lyckas.

Tekniken ska tjäna människan, inte tvärtom. Därför är det dags för dinosaurierna (dinosaurierna är inte åldersrelaterat) att gå hem nu.

Richard Mårtensson