Ellen, 24: Jag tvingas utstå smärtan av att föda barn – varje dag

Smärtorna vid ett endometriosanfall liknas ofta med en förlossning. Tänk dig att du är redo att föda. När sammandragningarna börjar kännas och blir intensivare för varje sekund.

Det gör ondare och ondare, nu kan du bara fokusera på din andning. Smärtorna har nu tagit över hela din kropp. Kräkningar och yrsel avlöser varandra. Tillsammans dirigerar de en symfoni av ett rent helvete. Detta är min vardag.

Skillnaden är att jag inte ligger på något sjukhus med starka smärtstillande, lustgas eller professionell hjälp. Jag måste hantera det själv.

När jag står i kön på Ica, när jag är mitt i service på jobbet eller när jag precis kommit till middagsbjudningen. ”Det är normalt att ha smärta vid menstruation”. En mening som jag tror de flesta tjejer fått höra minst en gång i livet, även jag.

Men nu, 10 år efter min första mens, så visade det sig att det var fel. Mens kan göra ont, men inte såhär ont. Efter tio år har jag fått min diagnos. Jag har Endometrios.

Vad är då Endometrios?

* Endometrios innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än insidan av livmodern. Vanligtvis på äggstockarna, utsidan av livmodern, urinblåsan och inre organ.

* 1 av 10 födda med livmoder drabbas av Endometrios, varav 60% av dessa har symptom.

* Sjukdomen kan medföra svårigheter att bli gravid.

* De vanligaste symptomen är kraftiga buksmärtor, energilöshet, oregelbunden menstruation och djupa samlagssmärtor.

Endometrios har många olika symptom, problematiken är att de liknar många andra vanliga sjukdomar. Detta tillsammans med okunskap inom vården bidrar till att felaktiga diagnoser ställs.

Det misstas ofta för att vara exempelvis IBS, gallsten eller urinvägsinfektion. Detta gör att det tar i genomsnitt 7-8 år för någon med Endometrios att få rätt diagnos. Endometrios är en kronisk sjukdom. Faktorer på varför vissa blir drabbade är arv, miljögifter och långvarig stress.

Man kan i vissa fall lindra sjukdomen med hormonell- eller kirurgisk behandling. Innan jag fick min diagnos så hade jag aldrig hört talas om sjukdomen. Jag åkte in och ut på sjukhus flertalet gånger och fick höra att det kunde vara det ena efter det andra.

När min diagnos väl var ställd så fick jag genomgå operation och hormonbehandling. Tyvärr står jag fortfarande utan resultat. Jag går idag på starka smärtstillande och min kropp har satts i ett konstgjort klimakterie.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vården och omvärlden får upp ögonen för denna sjukdom. På så vis skulle många slippa sjukskrivningar, depressioner och morfinberoende. Idag finns det inget direkt botemedel, men rätt hjälp i god tid är en bra start som många går miste om.

Jag vill med denna artikel nå ut till tjejer i alla åldrar och pusha dem i deras resa att få rätt diagnos. Det finns rätt hjälp att få, men den är idag oftast allt för svår att hitta.

Smärtorna av en förlossning ska förknippas med glädjen av att man satt sitt älskade barn till världen, inte skammen av att återigen sjukanmäla sig från jobbet av en anledning ingen förstår.

Ellen Bergh