Linn, 25: Ungdomar utan jobb är inte lata – de är smarta

Förra veckan läste jag den här debattartikeln hos Expressen. Det vanliga käbblet om att unga inte klarar någonting, hatar arbete och vägrar allt i livet som inte inkluderar selfies på Instagram. Såhär tänker jag:

Therese McDonald, det är inte första gången en missnöjd, medelålders förståsigpåare kallar min generation för hopplös. Vi är bortskämda, curlade, naiva, lata och saknar helt förståelse för vuxen- och arbetslivet, säger dem.

Vi vill inte engagera oss, vi är för lata för att jobba, vi förväntar oss att få allt serverat på silverfat och vi är helt oförmögna att bidra till det gemensamma. Ofta får vi skit för att vi ställer höga krav på arbetsgivare och tycker alldeles för mycket om att hänga på internet.

För det första finner jag det extremt märkligt att vi får så mycket skit för det. Det är ju ni som har uppfostrat oss?

Och för det andra är det ju inte sant. Ungdomsgenerationen i Sverige idag är kanske den mest drivna och engagerade ungdomsgeneration vi sett. Kanske är era ramar för vart driftighet och engagemang passar in för snäva för att se det, men det är ju faktiskt inte vårt fel.

Ungdomsbarometern som är specialister på att undersöka ungas vanor, liv och intressen rapporterade nyligen att 42 procent av Sveriges unga uppger politik och samhällsfrågor som ett av sina största intressen. Är det verkligen vårt fel, att er generation har misslyckats med att visa hur ni tycker att man ska kanalisera det?

Therese McDonald, du skriver också om våra orimliga krav på bostadsmarknaden; ”boende ska bara trollas fram, helst gratis (...) för ungdomar att välja och vraka bland”, berättar du.

I veckan publicerade Hyresgästföreningen en rapport som visar att 213 000 unga saknar egen bostad – den högst uppmätta siffran någonsin. Jag skulle kunna rabbla hur mycket statistik som helst från samma rapport – men summan av kardemumman är, Therese McDonald, att precis allting tyder på att min generation har det rekordsvårt på bostadsmarknaden.

Testa att skriva in ”lägenhet uthyres” i sökfältet på Blocket och ställ dig sedan frågan; är det verkligen vi som har sjuka förväntningar på bostadsmarknaden, eller är det kanske bostadsmarknaden som har orimliga krav på oss?

Ni kallar oss illojala arbetsgivarna – ointresserade av arbetsmarknaden. Vi klarar inte av något annat än att sitta hemma och skicka selfies på Snapchat och vi tar absolut inte vilka jobb som helst. Nej, alla gör kanske inte det.

Vissa ställer faktiskt krav på sina framtida arbetsgivare och potentiella chefer idag. Hemska tanke. Andra stångar sig blodiga på arbetsmarknaden för att få ett jobb men nekas inträde – inte minst på grund av er generations diskriminerande strukturer.

Men är det verkligen så konstigt att tänka sig – att en generation som växer upp i en tid då arbetsgivare anställer med ett sms samma morgon som man ska jobba, och avskedar med ett sms den dagen man inte ska jobba – inte odlar jättestort förtroende för arbetsmarknaden?

Du ser en ungdomsgeneration som vägrar arbeta och som duckar ansvar. Jag ser en ungdomsgeneration som trots ökande klyftor, tuffare arbetsmarknad, en helt orimlig bostadsmarknad och en, inte minst av er, förstörd planet, växer upp.

Vi gör det i världen ni gav oss – och vi tar stort ansvar för att förändra den.

Linn Svansbo