Efter en hektisk färd med buss, tåg, tunnelbana och spring för att hinna från Karlskoga och Putte I Parken till Stockholm och Sonisphere stod vi där och väntade på vårt första band - Mastodon.

Innan det var dags för det hann vi dock knalla runt lite på området runt Globen och Söderstadion och få en överblick över vad som fanns - inte mycket.

Utbudet av allt från matalternativ, alkoholalternativ och hängalternativ lämnade mycket att önska, fördelen var dock att det var nära till allt med tanke på det lilla området.

Även vattenutbudet var dåligt, speciellt med tanke på hur varmt det var. Men hur som helst, metalfansen är hårda och klarar sig ändå - så, nu dags för banden!

***

Mastodon, ett klassiskt band i sin rätta miljö. Atlanta-bandet som sedan starten 1999 skapat sig ett ordentligt namn inom metalscenen. Sedan det ordentliga genomslaget 2006 med skivan Blood Mountain har de klättrat högt på listan över favoritband bland världens metalheads.

Konserten de bjöd på under lördagen var ingen besvikelse för fansen, bandet levererade! Synd bara att det var något vajsing med ljudet. Jag vet inte om det var något med högtalarna eller om det helt enkelt var mixningen som var dåligt gjord, men skorrigt och trasigt lät det.

***

Arch Enemy. När den två meter långa, brutala, monstermannen till sångare går upp och growlar så... Eller vänta nu? Baserat på rösten är det den bilden man får upp utav Arch Enemys sångerska, Angela Gossow. Längre från sanningen är det svårt att komma, det man istället möts av när man vänder blicken mot scenen är en enormt energisk och fartfylld, relativt liten blond, tysk kvinna - men som den lilla, blonda, Tyska kvinnan kan growla!

Spelningen var säkert fantastisk i fansens öron, det lät tajt, allt verkade fungera som det ska - synd bara att jag inte gillar bandet i sig.

***

Airbourne, AC/DC-coverband någon? Pja, näst intill i alla fall. Nog för att bandet är duktiga, de är roliga på scen, gedigna musiker, duktig sångare - fast ja, det räcker liksom inte. Om man baserar en karriär på att härma ett band, vars egna karriär är baserad på åter och åter igen härma sig själva - då kan det inte direkt leda till något fantastiskt. Vilket det heller inte gjorde, synd på så mycket kapacitet.

***

In Flames, bandet som lett den svenska metalscenen i många år nu. Välförtjänta av platsen som King of the hill? Nja, kanske inte - inte enligt mig i alla fall. Jag har aldrig varit något fan av just In Flames, ska jag vara ärlig tycker jag att de rent ut är dåliga. Men något de är väldigt duktiga på, och något de har stor erfarenhet utav är att spela live. De är utan tvekan ett av Sveriges bättre liveband i sin genre, om inte det bästa. Lika med deras spelning här, säkerligen jättebra om man gillar bandet och dess musik, får mig att önska att jag gillade deras musik - då hade det varit en häftig upplevelse.

***

Mustasch, det enligt mig bästa bandet i årets line up gör en show som möter de flestas förväntningar. De spelade lite för mycket nytt för min smak, men det var ju rätt givet. Sen saknade jag några av de låtar som åtminstone jag räknar som "hits", som 6:36 och I'm Frustraded. Allt som allt, men framförallt musikmässigt var detta Sonispheres bästa spelning, inte nödvändigtvis den bästa showen, men hur skulle de egentligen kunna jämföra sig mot...

...Slipknot! Bandet som är närmast legendariska inom genren är i Sverige, på Sonisphere, just här och nu!

De levererar dagens tveklöst coolaste show, framför dagens tveklöst största publik!

Des Moines-sönerna är stora, de är enorma - och de vet om det och de utnyttjar det till fullo i sin scenshow. De spelar hårt på hela fängelsedräkt/sinnessjuka/galningar med eld och läskiga saker-stilen, vilket funkar perfekt.

Konserten är givetvis grym, med allt från eld och stunts utförda av medlemmarna i bandet. Sången ligger där den ska, musiken är snortajt och allt bara fungerar, helt enkelt.

Den enda egentliga nackdelen med konserten var det riktigt ruttna ljudet på golvet, alltså marknivån inne på Söderstadion. Den var hopplös, det lät som att bandet istället för mikrofoner använde två plastmuggar med ett snöre mellan för att nå ut till publiken, riktigt dåligt. Ljudbilden var däremot perfekt så fort man kom upp på läktaren, över publikens huvuden. Men men, man kan inte få allt. Hur som, riktigt bra konsert!

***

Sonisphere är slut för i år, kul men trött och varm dag. Syns nästa år här, eller någon annan festival i sommar. Och gör vi inte det, så syns vi i vimlet!

ANDREAS KÄLLMAN