"Den bittra eftersmaken av lättlurad turist"

Älg, älg och mera älg. Nu är vi ju i Jämtlands djupa skogar och som ett exotiskt inslag i den annars så homogena värld av festivalmat serverar flera matstånd på Storsjöyran älg i alla dess former: älgkorv, älgkebab, älgwraps, you name it. 

Festival24:s reporter bestämmer sig för en älgwrap med blåbärsaioli och pyntar 65 kronor i luckan till ett stånd med en blågul älg målad på framsidan. Där skulle nog många andra anat oråd. Istället frågar hon:   

Är detta en lokal delikatess? 

– Alltså... nä, svarar tjejen bakom kassan och rycker på axlarna. 

Men älgen är skjuten här i skogarna?

– Älgen kommer från Nya Zeeland, svarar tjejen glatt medan hon langar älgwrap efter älgwrap över disken. 

Det kan vara för att den färdats över halva jordklotet för att komma till Östersund, eller så är det den bittra eftersmaken av lättlurad turist som gör att wrappen är rätt smaklös. Och blåbärsaiolin (som antagligen är importerad från Filippinerna) smakar mest som vanlig vitlöksås. 

För 65 kronor blir man inte direkt mätt på älgwrappen. Men den är åtminstone ett bra alternativ till feta (men ack så mättande) langos. Därför får den betyget YY (2/5).  

Nu återstår bara att se om Yran har lokalproducerade älg-langos.