Nu är det bäst att du håller dig: Jag tänker nämligen utnämna CD:n Ultimate Dirty Dancing till en av årets bästa. Jag såg till och med om denna ungdomsfilm från slutet av 80-talet och jag blev imponerad över hur väl musiken är samspelt med och integrerad i berättelsen. Och det trots att det som kallas score är skapad av den för sammanhanget definitivt otippade Mel Brooks-kompositören John Morris och att handlingen som är förlagd till tidigt 60-tal beledsagas av tjugo år äldre, det vill säga 80-talets musikaliska nummer. Filmens finalnummer (I’ve Had) The Time Of My Life framförd av Jeniffer Warnes och en f. d. Righteous Brother, Bill Medley tillskansade sig en välförtjänt Oscar, och den rör fortfarande både lyssnarens känslor och motorik. Att Patrick Swayze kan skriva och framföra ett så lyckat nummer som She’s Like The Wind har återigen blivit en positiv upplevelse. 26 nummer på en CD är bra valuta för pengarna, inte minst när de är skrivna och eller framförda av musikaliska storheter som The Ronettes, Otis Reding, Zappacosta, The Drifters, Solomon Burke, The Shirelles, Carole King och Phil Spector. Efter denna redogörelse har du säkerligen räknat ut vad för slags musik Ultimate Dirty Dancing bjuder på. Och lägg till som bonus på återutgivningens toppCD ett mycket bra och fylligt informationsmaterial samt, och definitivt inte minst, det ofta sorgligt saknade faktum att låtarna på denna CD:n är placerade i samma följdordning som i den film som de är hämtade från och du märker att jag inte kan ge denna utmärkta produkt annat än högsta betyg.

Om du till äventyrs menar att det kvittar i vilken ordning låtarna följer efter varandra så måste jag uppmana dig att ompröva ditt ställningstagande. Skivproducenter spenderar mycket tid på just låtarnas inbördes placering. De flyttar dem fram och tillbaka, lyssnar på testpublikens åsikter och så vidare. Även en författare kämpar med utmaningen om vilken replik som borde öppna inlevelsedörren till hans roman. Meningen i båda fallen är att det första som publiken, en lyssnare eller en läsare möter bör fånga hennes uppmärksamhet med största möjliga (dragnings)kraft, och det utan att åhöraren, läsaren eller om det rör sig om film eller teater, åskådaren tvingas att anstränga sig, det vill säga nyttja sina gråa hjärnceller alltför mycket. Krutet skall nämligen sparas till The Grande Finale. BMG Music visar både generositet och förståelse för lyssnarens behov med denna samling. Hoppas att andra följer efter. Genom att lyssna på denna CD kan du faktiskt projicera filmen för ditt inre ögas scen, scen för scen i kronologisk ordning och det är en lika stor upplevelsevinst som din fjällstugas nytvättade panoramatiska fönster bjuder på en solig dag med hög himmel.

© Vladimir Oravsky