Ytterligare en skiva från Hans Appelqvist.

Den här gången med 20 låtar och med en bifogad karta över Bremort och Bremorts stadsymbol. Brem, Glacier, Timas och Miller är fyra återkommande karaktärer och Bremort är således Brems ort. På kartan finns Glaciers arbetsplats utstakad och så även Samiels och Millers hem. De bor inte tillsammans.

Konst skall väcka frågor. Annars är den död. Men inte de frågor som Appelqvist ställer. Varför det sjungs på engelska men talas på svenska är en gåta, som jag knappast bryr mig att få ett svar på.

Skivan är framställd med stöd från Statens kulturråd och här undrar jag naturligtvis varför och på vilka grunder? Visst är Bremort en någorlunda professionellt genomtänkt produktion och visst är samtliga instrument, från violin till bastuba klanderfritt hanterade men skivan har inte den experimentella karaktär, den framåtdrivande, innovativa karaktär, den viljan att socialt eller på något annat vis förändra världens karaktär, som motiverar ett sådant anslag tycker jag. Och inte heller är den på något viss ”bättre”, det vill säga mer lyssnarvärd än de skivor av denna karaktär som har funnits på skivbutikshyllor de senaste 40 åren.

Sverige håller på att strypa sin kultur genom alla slags pliktskyldiga anslag och hålla-under-armarna-bidrag och det är på tiden att man ser över denna verksamhet. Då kommer även en sådan potential som Hans Appelqvist prestera ett till flera snäpp bättre.

© Vladimir Oravsky