Chers dokumentär The Farewell Tour finns på video och den vill likna sig vid Cecil B DeMilles film The Greatest Show on Earth. Både här och där finns elefanter, oräkneliga kostymer och uppsvällt och ändå lättsmällt hokus pokus.

Cher framför 18 låtar, från Bono till Bono. Alltså från f d maken och allt i allom Sonny Bono till Bono, den irländska frontgruppen U2:s ledargestalt. Och däremellan sjunger hon Bob Dylan, Paul Barry och Mark Taylor, Rudy Clark, John Durrill, Michael Bolton och flera därtill.

Sångnumret After All är från den utsökta filmen Chances Are som handlar om en kvinna som är trogen sin man åratal efter hans död men som en dag uppenbarar sig i en mycket yngre mans kropp. Även Chers kropp verkar vara yngre och yngre för varje år som går.

Hon har sjungit i flera filmer exempelvis i Tea With Mussolini och A Walk On The Moon så det måste tolkas som betydelsebärande att hon valde att sjunga just After Al.

Född som Cherilyn Sarkisian LaPierre valde hon kallas Cherilyn Sarkisian LaPierre Bono Allman under en period, och de två sistnämnda namnen Bono och Allman var hennes två äkta mäns efternamn.

Cher är också skådespelerska. Hon fick en Oscar för sin roll i Moonstruck. Dagen efter ceremonin köpte hon en helsidesannons i en av branschens tidningar och där listade hon upp alla namn som hon glömde nämna i sitt Oscarstacktal. Det var en fint gest som knappast förlorar i glansen av den i tidskriften Rolling Stone nämnda förmögenhet på $ 600 000 000 som hon förfogar över.

På The Farewell Tour finns alla Cheers stora nummer: Bang Bang (My Baby Shot Me Down) skrivet av Sonny Bono och som senast figurerade i Quentin Tarantinos film Kill Bill Vol. 1 fast då i Lee Hazlewoods arrangemang och i Nancy Sinatras framförande. Dark Lady, Strong Enough, Heart Of Stone och naturligtvis två Cheers eviga långkörare Believe och I Still Haven’t Found What I’m Looking For.

© Vladimir Oravsky