Den här artikeln handlar om tre skivor:

Ennio Morricone: A Gun For Ringo & The Return Of Ringo &

Death Rides A Horse

Ennio Morricone: Gente Di Rispeto & Spasmo

Ennio Morricone: Svegliati E Uccidi & Sacco E Vanzetti.

Ennio Morricone är kanske den filmmusikkompositör vars namn är känt av största antalet biobesökare. Samma hedrande plats innehades tidigare av Fellinis hovkompositör, den numera avlidne Nino Rota. Emedan Rota har gjort musik till drygt 140 filmer av vilka Fellinis, Viscontis och Coppolas Gudfadertrilogi är den mest kända, har Morricone skapat musik till ungefär 400 filmer. Av dessa är kanske filmer inom den spaghettiwestern, som han skapade tillsammans med regissören Sergio Leone och the lonely ridern Clint Eastwood, de mest kända.

Min skivsamling inkluderar många Morricone kompositioner, det vill säga jag gillar hans intensiva, ofta bombastiska och lika ofta sentimentala stämningar. Den enligt mig bästa filmmusik som han har gjort är till den Oscarvinnande samhällskritiska Elio Petri-thrillern Indagine su un cittadino al di sopra di ogni sospetto, det vill säga Undersökning av en medborgare höjt över alla misstankar med en oöverträffbar politikmedvetne och dessvärre alldeles för tidigt avlidne Gian Maria Volonté i rollen som en högt uppsatt arrogant polischef som mördar sin hustru och avsiktligt lämnar en massa spår efter sig bara för att bevisa att hans underställda poliskolleger inte skulle våga att misstänka honom för en kriminell handling. Jag har inte sett Indagine su un cittadino al di sopra di ogni sospetto sedan år 1970 men jag minns fortfarande den kombination av toner och bilder som Petri och Morricone åstadkom tillsammans. Vi ser exempelvis ett blått, snurrande och flackande polisbilljus belysa en scen och detta ackompanjeras av ett monotont gäckande ljud som sedan gång på gång återkommer under filmens gång och fyller scenerna med nya, utvidgande innebörder. Det gäckande ljudet som inte kan identifieras med sedvanliga musikinstrument är också ett av Morricones kännemärke. Vinande piskor, larmande klockor och elektriska surr kan vara exempel på detta. Och så tillkommer visslingar och höga trumpettoner, orgeltoner, munspel, balalajkor och kastanjetter… Allt detta finns även på de tre nya CD-återutgivningar av Morricones musik och som till på köpet är vackert förpackade i smakligt designade skyddsomslag. Det enda minus är informationsmaterialet – det saknas nämligen helt.

Sergio Leone och hans vapendragare Ennio Morricone är för tillfället lika aktuella som när de var på höjden av sina karriärer. Deras två mest namnkunniga och begåvade lärjungar Clint Eastwood och Quentin Tarantino hade nämligen tämligen samtidigt premiär på sina senaste verk, Eastwood på Mystic River och Tarantino på Kill Bill. Recensionerna på båda soundtracken till dessa filmer följer härunder.

© Vladimir Oravsky