Mystic River är Eastwoods senaste film och den är av en så gott som enad kritikerkår höjd till höjderna dit ingen av tonerna från filmens soundtrack stegrar sig. Jag menar inte bildligt utan bokstavligt. Soundtrackets musik är nämligen intressant om än lättlyssnad, lågmäld och den seglar fram som en del av en bred, mörkblå, nattlig flod.

Soundtracket är producerat och musiken är nästan undantagslöst komponerad av samme konstnär som även regisserade och producerade filmen och det på hans eget film- och musikproduktionsbolag Malpaso company.

Eastwood har alltid hjälpt sina närmaste, sina vänner, fruar och barn i deras karriärer. De har alltid fått plats i deras väns, mans och fars filmer. Sådant beteendeförhållningssätt kallas nepotism och det bör allt annat än främjas. Åtminstone när det gäller statliga eller med allmänna medel finansierade tjänster, såsom tjänster på Sveriges Radio och Television. Eastwood riskerar dock bara sitt eget kapital och eget namn och eget omdöme, så han får handla som det behagar honom. Han är dessutom en duktig yrkesman som kan skryta med gott omdöme och välutvecklat affärssinne och han har så gott som alltid lyckats placera sina protegéer väl. Det kan gälla exempelvis hans döttrar Alison och Kimber i filmen Absolute Power och det kan gälla sonen Kyle Eastwood. Den sistnämnde spelade i två av pappa Clints filmer The Outlaw Josey Wales och Honkytonk Man och han finns även med i filmen Mystic River.

Fast den här gången i rollen som kompositör. Kyle Eastwood är kompositör och bassist med en egen kvintett och han spelar företrädesvis jazz, eklektisk sådan. Även om det är troligt att Clint Eastwood inte skulle anlita denna kompositör och detta band till medverkan på Mystic River om det inte rörde sig om hans egen son, så måste jag ändå konstatera att de två numren som framförs på detta soundtrack ligger helt i nivå med det övriga materialet och det är definitivt ett mycket bra betyg. En sak som förbryllar dock, är att uppgifter om vem som har komponerat dessa nummer varierar: den ena hävdar att det är Kyle Eastwood, den andra att det fortfarande är Kyle men tillsammans med Michael Stevens.

Mystic River som mestadels bjuder på så kallad symfonisk musik serverar några utsökta nummer så som exempelvis det drygt sju minuter långa The Confrontation. Numret utstrålar en starkt mystiskt kraft och man är benägen att lyssna gång på gång på det. Påminner lite om en del av musiken till Kubricks Eyes Wide Shot, där känslotunga violiner helt oväntat öppnar sig mot oss med en ljus, okänd sida, och precis när vi hinner andas in lite livgivande luft dras vi åter tillbaka i tonernas och musikens djup. Både Boston Symphony Orchestra tillsammans med Tanglewood Festival Chorus och Eastwoods mångårige musikaliske medarbetare Lennie Niehaus som dirigerar dessa, förvaltar Eastwoods musik med bravur. Eastwoods skådespelar- och regikarriär är flankerad av underbar, minnesvärd musik allt ifrån Ennio Morricones nyskapande musik i Leones dollarfilmer, genom Charlie Parkers saxofontoner i Bird, till Lennie Niehaus och Eastwoods egen musik i den Oscarsprisade Eastwoodfilmen Unforgiven. Mystic River-soundtracket kommer definitivt inte att skuggas av de ovannämnda.

© Vladimir Oravsky