Lucio Fulci var en av Italiens största skräckfilmsregissörer och hyllad av många. Han skapade massor av filmer medan han levde och här följer en historia om mästaren.

Italien är ett respekterat land inom skräckfilmen. Här gjordes många skräckfilmer som skulle få beundrare efter sig och bli kultförklarade. Bland skräckfilms-regissörerna fanns en man som föddes 1927 den 17e juni i Rom, Italien. Hans namn var Lucio Fulci och den här mannen skulle senare bli en av de mest hyllade och älskade regissörerna av skräckfans. Han skulle betyda mycket för andra regissörer och hans filmer skulle betyda mycket för skräckfilmen.

Efter att ha växt upp påbörjade Fulci sin karriär som manusförfattare. Men innan hans filmkarriär tog start jobbade han som konst-kritiker och spenderade 15 år med att jobba med den italienska komikern Steno som är mycket känd och populär i Italien. Han hade planerat att bara skriva manus men behövde mer pengar åt sin fru och sig själv så han började regissera filmer. Han gjorde sin första filmdebut redan 1959 med den sällsynta komedin I Ladri (The Thieves). Filmen blev ingen succé. Den första thrillern han gjorde var Una sull'altra (One on top of the Other), 1969. Filmens succé skulle hjälpa Fulci att kunna skapa hans projekt Beatrice Cenci, som baseras på verkliga händelser om en tjej som blir anklagad för mord på hennes våldtäktsman till pappa. Filmen hädar också kyrkan och staten. Den blev missförstådd och Fulcis karriär hamnade i riskzonen.

Fulci bestämde sig att lämna sina politiska åsikter hemma när han gjorde film, men inte för så länge till. Han satte igång igen och skapade en till thriller/skräckis, A Lizard in a Woman's Skin (1971). Filmen sägs enligt många vara den första skräckfilmen han gjorde. Andra säger att det var filmen som tog honom in i skräckfilmskarriären. Lizard in a Woman’s Skin visar en hund som blir uppsprättad och för det här riskerade regissören 2 års fängelse. Man fick visa i rätten att hunden var mekanisk.

1972 skrev han manus och regisserade Don’t Torture a Duckling. Filmen visade för grafiska mordscener och visade även att katolska kyrkan var pedofiler. När filmen kom sade folket att Fulcis karriär var över totalt. Han var avskydd i sitt hemland nu, men det hindrade honom inte från att efter några mindre lyckade filmer skapa Zombiefilmen Zombie Flesh-Eaters istället. Filmen visar mycket blodiga och äckliga scener och det var den som ställde in Lucio Fulci på att göra skräckfilmer totalt, hans passion för zombie-film väcktes till liv.

Fulci rivaliserade med den andra skräckfilmsregissören Dario Argento som först gjorde giallo-filmer. Fulci gjorde fyra zombiefilmer som blev omtyckta av fans men rent ur sagt hatade av andra kritiker. Han skapade Staden med levande döda 1980 och The Beyond 1981. Sen skapade han Huset på kyrkogården som är en spökhus-film. Alla filmerna har idag gått vidare till att vara kultförklarade inom Italiensk skräck. The Beyond är en av de mest älskade skräckfilmerna någonsin i genren och Lucio Fulci har nu blivit en av de mest omtyckta regissörerna också inom skräcken. Kritiker hatade hans första skräckfilmer men fansen ville ha mer. Även om mycket trubbel drabbade honom de första åren i filmkarriären har han nu visat att inget är omöjligt bara man vill så. Hans film som rätt många anser vara en av de sista bra filmerna han gjorde var The New York Ripper. Även den här filmen, som de flesta av hans andra, visar grovt våld när en mördare går lös i New York och skär i folk med rakblad. Men det som anses vara minnesvärt är mördarens röst, tro det eller ej - mördaren har Kalle Anka-röst(!).

Fulci kritiserade det amerikanska livet och katolska kyrkan grovt. Han brukade visa de mest blodiga scenerna i sina filmer och zoomar in på de äckligaste scenerna. Han visar ofta också alltid ögat på personen i de spänningsfulla scenerna. Hans stil är lite speciell men det har ju aldrig hindrat någon från att göra bra film. Han har blivit kritiserad av många för att visa allt våld i närbild och speciellt mot kvinnor. Men, många andra regissörer som är inne i skräckfilmens värld har också blivit hårt bedömda för våldet mot kvinnorna i filmerna deras.

När hans karriär går in på 90-talet skapar han Nightmare Concert. Hans nyare filmer visar inte riktigt lika stort intresse som de äldre tycker man, men han är ändå väldigt omtyckt. Men även om han var omtyckt kunde ingen ändra hans sorgliga öde. Den 13e mars 1996 dör Lucio Fulci i hans hemstad, Rom. Det är en onsdag klockan 2 på natten då han dör. Det är en väldigt sorglig händelse för fans, vänner och familj. Man vet inte om det var självmord eller inte, men det gick till så att Lucio Fulci hade en diabetessjukdom och en natt innan han skulle sova glömde han att ta sitt insulin. Han vaknade inte upp igen. Vissa tror att han inte tog insulinet med mening medan andra tror att han glömde bort det den natten.

Även Fulcis fru som det inte går att säga så mycket om har dött.

Lucio Fulci’s begravning ordnades av den italienska skräckfilmsregissören Umbero Lenzi. Hans familj och nära vänner närvarade och det var en stor sorg för hans nära och vi som gillade hans filmer. Men innan Fulci dog lärde han sin dotter Camilla lite av filmskapar-konsten så kanske kan hon föra vidare hans arbete och fortsätta göra filmer i samma Fulci-anda. Vem vet...?

Källor: Lucio Fulci's officiella hemsida, www.imdb.com