Så var det dags för september igen. Vad ska man säga. Det har varit en sensationellt usel sommar, något annat går inte att säga, och att dra till med den gamla klyschan att vi nu när hösten närmar sig kan trösta oss med massa film känns som ett desperat försök att se positivt på saken. Men även desperata försök är naturligtvis bättre än inga försök alls, varför jag inte skäms för mig när jag enkelt konstaterar: nu är hösten här, och vi kan grotta ner oss framför tv:n och skamlöst stirra oss igenom film efter film. Det kunde man visserligen göra i sommar också, eftersom vädret fick Tomas Ledins "...det mesta regnar bort" att framstå som en hånfull underdrift, men då var det ju EM, OS och grejer. Nu finns det inget annat roligt att tillgå. Med dessa glada ord ger vi oss på helgen filmutbud.

Fredag:

Att skriva helgkolumn skiljer sig rätt mycket från att skriva vardagskolumn. Det sänds så pass få filmer på vardagarna att man har allt utrymme i världen att skriva små avhandlingar om minsta Chaplinkortis. När man kikar in helgernas utbud måste man ändra angreppssätt lite. Man möts av en vägg (oftast en brunlila sådan, tyvärr) av filmer som alla skriker efter uppmärksamhet. Då gäller det att vara lite smart och sålla sig fram. Till exempel skulle man kunna bunta ihop alla romantiska komedier till en, och kalla den för Definitely, Maybe, som visas 20.00 på TV 3. Den tycks handla om en unge som pratar kärlek med sin pappa. Han verkar ha svårt att släppa nån ungdomsförälskelse, om jag förstått saken rätt. Säkert rätt mysigt alltsammans. Rachel Weisz är ju mysig, till exempel. Och hon är med i filmen.

Man kan också slå ihop alla superhjältefilmer och kalla den för Superman Returns. Bryan "De misstänkta" Singer regisserar denna stålmannenrulle där Kevin Spacey lirar skurk och där vi också återser gamle legenden Eve Marie Saint, känd från klassiker som Storstadshamn, Studie i Brott och Lloyd Coles popklassiker Rattlesnakes. Jag tror på skaplig underhållning. TV 4, 21.30.

Smartast är förstås att lyfta fram de guldkorn som ändå finns bland myllan av mer eller mindre trista filmer. Fredagens fina undantag är David Finchers Zodiac, som är en lite annorlunda uppbyggd thriller om en fruktad seriemördare kallad Zodiac (based on a true story, yall). I vanlig Fincherordning är filmen hysteriskt lång, men spänningen hålls uppe bra. Det är kvällens höjdpunkt, det vågar jag lova. 22.15 på TV 3 ser ni den.

Lördag:

Lördagen inleder med barnfilmer i brunt, och går vidare med att visa Definitely, Maybe en gång till. För varför inte, liksom? Framemot kvällningen dyker det upp massa alternativ, där jag faktiskt bara sett en av dem. Det är Déjà Vu som sänds på Kanal 5, naturligtvis den klassiska popcorntiden 21.00. Den är rätt spännande vill jag minnas, även om jag missade den absolut viktigaste minuten i mitten av filmen på grund av strömavbrott, så jag fattade inte så mycket under andra halvan. Men Denzel Washington är Denzel Washington, och det springs runt och saker sprängs och sånt där. Ni vet.

Lördagen gillar annars Joel Schumacher. Fick man inte nog av fredagens Stålman kan man här leka vidare med Läderlappen i Batman Forever. 00.20 på Kanal 9. Jim Carrey är med i filmen. Bara så ni är medvetna om det. Lite tidigare, 23.30 på Kanal 5, visas Schumachers Tigerland. Den handlar om krig, Vietnam och dylikt. Lite tyngre rulle, får man känslan av. Jim Carrey är inte med.

Mest sugen är jag på att se Sugarland Express, en av få Spielbergfilmer som jag lyckats missa trots att jag levt en herrans massa år redan. Snart tjugosju sådana i alla fall. Det tycker jag är herrans många. I alla fall: Jag skulle nog rentav dra till med att påstå att Sugarland Express är lördagens hetaste tips. Goldie Hawn, liksom. 01.35 på TV 8.

Söndag:

13.55 på TV 6 visas en av de filmer jag avskyr allra mest. Jag minns att jag upptäckte, trodde jag, en komediklassiker där i Statoilhyllan. Nu blåser vi snuten! Kul, den har jag inte sett. När jag kom hem och studerade omslaget noggrannare såg jag ett litet, ack så undanskymt "igen" någonstans i den finstilta bakgrunden. Jag hade alltså köpt denna enligt allmän utsago usla uppföljaren. Jag har fortfarande inte sett Nu blåser vi snuten igen. Och jag tänker inte se den nu heller.

Nej, då väntar jag hellre till 22.00 och fläskar på med Ridley Scotts Body of Lies. Det är CIA, terrorister och populära Hollywoodskådisar för hela slanten. Jag kommer dock missa sista kvarten ungefär, eftersom jag ännu hellre ser Farlig förbindelse som TV 4 visar 23.55. Filmen som är helt omöjlig att särskilja från Farligt begär - snarlika namn, kom ut med bara ett års mellanrum på 80-talet, liknande teman (farlig erotik), båda har Glenn Close på rollistan - är mitt vassaste söndagstips. Snuskgubben Adrien Lyne står för regin. Lite passion kan behövas i dessa tider. Farlig eller ej.

Vet ni vad, jag har en öl i kroppen och ska upp klockan sex imorgon för att jobba. Jag tror därför jag sätter punkt här. Nästa kolumn välsignas vi med på måndag.