Någonstans på Balkan 1992. Ariana befinner sig i sina föräldrars hemland för att sjunga på en fredsgala. Med sig har hon sin svenske make och nioåriga dotter. Fredsgalor visar sig vara lönlösa och kriget bryter ut.
En av Dramatiska Institutets slutfilmer 2004.
krig-vilket jävla påhitt.Varför åker man till ett krigsområde med sin dotter och make?Det hade väl räckt med att skicka en sällskapsål, varför inte på rullskridskor?
Till filmforum
Tipsa om filmen på Facebook
Tipsa om filmen på del.icio.us
Tipsa om filmen på Digg
Tipsa om filmen på Reddit
Tipsa om filmen på Stumbleupon
