Filmen utspelar sig i 1800-talets Boston. En dotter till en helbrägdagörare tvingas välja mellan sin mammas religiösa verksamhet och sin egen passion för kvinnors rätt. För att komplicera saker och ting, är hon gift med en mansgris.
Hyfsat välgjort drama från kvinnorörelsens start i USA. Skådisarna är väl inte alltid helt lyckade, men Vanessa Redgrave gör det bra. Men filmen mynnar ut i ett intet och ges därmed medelpoäng - för fotot och regiarbetet.
Den som skrivit filmbeskrivningen har inte sett filmen, ingenting stämmer. Filmen i sig är väldigt ojämn. Redgrave spelar en mystisk roll, hon gör det bra men man vet egentligen aldrig vad det är för någon karaktär. Linda Hunt briljerar (som vanligt) i sin roll. Stålmannen kunde de däremot kastat ut, med en plastik dialekt struttar han runt utan någon mening alls. Manuset är segt och visar som vanligt att kvinnor aldrig kan stå upp för något (de gifter sig alltid med en karl och överger allt de kämpat för). Dock så blir filmen bra tack vare Ivorys fantastiska regi, varje scen är så noggrannt uttänkt att man aldrig tappar intresset. Betyg 6.1
Jag var tvungen att läsa på lite. Skönt att veta att den bygger på en bok från 1886, skildringen av kvinnorörelsen ger mest anti-feminister vatten på kvarnen. Ganska seg som film betraktad. Jag har dessutom svårt att se varför är Verena så förtjusande.
Det står fel i filmbeskrivningen. Mansgrisen var under filmen inte gift med
den kvinnliga föredragshållaren. Han bara ville vara. Om det var för att
bekämpa saken eller av kärlek får man inte riktigt klarhet i.
Fler kommentarer till En kvinnas röst
Tipsa om filmen på Facebook
Tipsa om filmen på del.icio.us
Tipsa om filmen på Digg
Tipsa om filmen på Reddit
Tipsa om filmen på Stumbleupon
