En mordrättegång pågår i Stockholms rådhusrätt. Första vittnet är fru Elsa Boman och vittnesmålet övergår i en återblick: En kväll när fru Boman kommer hem sent hör hon skott och springande steg i trappuppgången. Hon kontaktar polisen som snart är på plats och konstaterar att en ung kvinna blivit skjuten.
Förtjänar nog en svag trea. Misslyckas som deckare/thriller, ty den är inte alls spännande, och känns därför rätt meningslös. Men den är ändå sympatisk eftersom man har försökt att göra karaktärerna till riktiga människor och inga schabloner. I alla fall gäller det vissa av poliserna, men Alf Kjellins hallick är ju vad det är. Man har miljömässigt också haft anspråk på realism, vilket inte var helt vanligt i svensk film från den här tiden. Jag gillar även Stockholmsbilderna och det spartanska användandet av filmmusik.
Mycket besynnerliga filmmusik-val. Haderian hadera som theme till busen i filmen är nog det märkligaste exemplet. Ganska mycket efterapning av samtida filmer och stilar från hollywood. film noir främst.
Fler kommentarer till Flicka utan namn
Tipsa om filmen på Facebook
Tipsa om filmen på del.icio.us
Tipsa om filmen på Digg
Tipsa om filmen på Reddit
Tipsa om filmen på Stumbleupon
