Alandh är en högst medelmåttig dokumentärfilmare. Hans filmer fungerar, men lyckas sällan väcka några känslor överhuvudtaget, och lika sällan förmedlar hans filmer den för dok.film så viktiga känslan av att det han berättar är Vktigt. Oftast känns det känns som han är rädd för att trampa någon på tårna och missar därmed chansen till de riktigt intressanta diskussionerna, de avgörande följdfrågorna kommer liksom aldrig. Vissa av hans filmer om hemlösa når dock upp till en högre nivå än merparten av hans oerhört menlösa produktioner. Tom Alandhs samlade verk i en DVD-box skulle vara så grå, nästan genomskinlig, att den helt försvinner i hyllan, hur man än letar.
Till personforum
