|
|
|
|
|
|
R ogers och Hammerstein... Två mästare inom musikalens värld. Frågan är om musikal platsar bland "riktiga" filmer? Det här är en klassisk, tidlös och odödlig film. Det spelar ingen roll om man inte gillar musikaler, den här är riktigt bra.
Det handlar om familjen Von Trapp i 30-talets Österrike. Mamman har gått bort och pappan (Christopher Plummer) styr med järnhand i huset. Då kommer Maria (Julie Andrews) till huset och ingenting skulle bli sig likt igen. Hon struntar fullständigt i pappans olika normer och nästan diktatoriska stil mot barnen.
Akt två (ja filmen består av två akter vilket man märker ganska klart och tydligt) handlar om hur dom bland annat ska ta itu med nazisterna som vill ha med pappan i flottan.
Filmen är vacker och sockersöt rakt igenom. Alla skådespelarna är riktigt bra i sina roller (speciellt den vackra Charmian Carr som Liesl von Trapp). Sceneriet är riktigt fint speciellt när dom är uppe på bergen och sjunger. Annars kan husscenerna verka lite för mycket som en vanlig "scen" istället för ett hus.
Musiken i filmen är underbar. Rogers och Hammersteins melodier har blivit världskända. Låtar som "Do-Re-Mi", "Edelweiss" och "The Sound of Music" är odödliga. Snacka om att lyckas! Jag tänker inte i den här recensionen jämföra Rogers och Hammersteins musik med Andrew Lloyd Webbers så det gör jag inte.
Allt fungerar i filmen och man blir riktigt glad eller sorgsen av den. Det är väldigt få filmer som lyckas med det (Phantom of the Opera från 1943 är en av dom). Det känns så skönt att ha sett den, det kan bero på sockersötheten som skiner genom hela filmen vilket inte är negativt.
Dock så har kritiker hyllat filmen kanske lite väl högt, världens bästa film någonsin? Nej, tror inte det. Det är andra aktens fel, den blir på tok för långlivad vilket nästan ruinerar hela filmen.
Sedan så är jag inte så mycket för dubbade sångröster. Ja, det förekommer även i den här filmen. Bill Lee dubbar pappans sång och Margery McKay dubbar Mother Abbess sång. En rolig liten notis är att Christopher Plummer spelade in sång, men filmmakarna valde att dubba den ändå. Maria von Trapp är otroligt också med i bakgrunden i en av scenerna.
Nåväl. Sockersöt eller ej, den här filmen är värd att se med sin fantastiska musik och otroligt bra skådespel från i stort sett alla i filmen. Klassisker, men inte världens bästa film...
|
|
|
|
|
 |
|
