|
D etta är historien om fem korkade ungdomar, en halvrutten stuga i skogen, en gammal bandspelare, en arbetslös ler-designer och en pilsk demon.
Även då huvudpersonen inte är direkt dålig i sin roll, så lämnar de övriga usla skådespelarna dörren öppen för att rösten på bandspelaren ska bli utnämnd till den bästa rolltolkaren. Rösten, i sin tur, låser upp filmens andra minnesvärda ögonblick -- där en av tjejerna blir våldtagen av ett träd. Det händer ju inte varje dag, så det måste ju klassas som originellt.
Därefter är det bara mörker. Jag kommer visserligen på mig själv med att sitta och garva, men efter att ha analyserat mitt beteende i efterhand, har jag kommit fram till att det bara var en försvarsmekanism för att försöka lura mig själv till att få valuta för pengarna jag la ut för rullen i hyra. En överdriven skräckfilm kan ibland gå över till att vara rolig, men det här är inte roligt. Det här är väldigt långt ifrån roligt.
Jag sitter och hånskrattar halvvägs in i eftertexterna, allt medan jag tänker igenom allt elakt som jag ska göra mot den "kompisen" som tipsade om den här filmen och som fick mig att slösa bort 85 minuter av mitt liv. Därefter får jag en våldsam lust att leka med modell-lera av ngn outgrundlig anledning. Efter att ha suttit en stund och uppgivet försökt få lerhögen att anta en igenkännbar form, hämtar jag en träklubba och slår ut lerfiguren till en våt sörja mot bordet med ett antal våldsamma slag. Sedan mår jag mkt bättre.
|
