|
|
20/2 2004
Recenserad av Loomis
|
|
|
R obert Altman mannen bakom bl.a. ”Short Cuts” och ”Spelaren” är en regissör man antingen älskar eller hatar, eller som jag ligger någanstans mittemellan. Hans förra film ”Dr. T” Gick hem hos mig förutom slutet då han kanske synd att säga som vanligt men i sant ”Altman- maner” skruvar till det rejält. I gubbens senaste film tänker jag knappast göra en ingående redogörelse av filmens handling för det kommer bara att bli lika svåruppfattad och rörig som filmens inledning. Jag ska i alla fall göra mitt bästa.
Under sena hösten 1932 i kalla England så bjuder paret McCordle på stor inbjudning för årets jaktsäsong. Huset är fullt av både fint folk, deras tjänare och folk som tror dem är fint med deras tjänare. Tjänarna drömmer om att få serva filmstjärnan som är på besök samtidigt som dem snackar skit om allt och alla. Något som även gästerna gör hela tiden. Lögner och sanningar sprider sig runt i huset och spänningen blir allt mer påtaglig.
En sen kväll så hörs ett skrik som tar sig igenom alla väggar och tak. Mr. McCordle har blivit mördad och i stort sett varenda person i huset är nu misstänkt. Men vem eller vilka har haft störst motiv för att mörda mannen?
Känner ni igen konceptet? Jodå ”Cluedo” gick som underhållning på TV 4 för några år sedan då man skulle gissa mördaren varje vecka. Likheterna är många men egentligen är filmen ingen deckargåta. Mer en ironisk tidsskildring och en samling av människoöden trots att trailern gärna vill få oss att tro annat.
I inledningen var jag väldigt vilsen då massor av karaktärer kom och nämndes och man snurrade bort sig ett par gånger, men så småningom öppnade filmen sig och man kom sakta men säkert närmare.
Den är otroligt välgjord och detaljrikt med allt vad den tidsepoken innehöll, men det som roar mest är ett lysande skådespel från samtliga inblandade. Men det är något som jag saknar och jag vet inte riktigt vad, men det kan ha och göra med den något röriga inledningen. Men trots det är mycket bra film som känns som en sådan där karamell som egentligen inte smakar värst bra förrän man kommer till själva kärnan och precis innan då den liksom smyger ur lite sött och god sörja. Inte en av Altmans bästa men gubben börjar bli gammal och får svårt att toppa sig själv.
|
|
|
|
|
 |
|
