|
|
30/5 2006
Recenserad av krufo
|
|
|
A tt förklara Da Vinci-kodens handling är lite som att presentera Harry Potter, ett fullkomligt slöseri med tid då ALLA redan är införstådda i vad som gäller. Tom Hanks är Robert Langdon, amerikansk professor i symbolhistoria, som hamnar i knipa i Paris då han kopplas till ett ritualmord späckat med ledtrådar rakt in i historien. Spåret leder vidare mot ett legendariskt hemligt sällskap i vilket såväl Leonardo Da Vinci som Isaac Newton var medlemmar. Hack i häl har Langdon, och hans kvinnliga följeslagare Sophie Neuveau den katolska sekten Opus Dei och deras hjärntvättade mördare Silas. Spänningen låter inte vänta på sig när de jagar runt genom den europeiska historien
Det här är inte, som många recensenter hävdat, en exeptionellt dålig film. Det här är bara ännu en medelmåttig Ron Howard-rulle. Ni som gillade A beautiful mind kommer tycka om Da Vinci-koden. Howard har alltid haft svårt för djupare karaktärsporträtt och det här är inget undantag. Vi förstår Robert Langdons resonemang när han söker lösningar till lustiga gåtor, fast hans inre religiösa kamp går mig som tittare helt förbi. Även Audrey Tautouts Sophie är platt skildrad och är sällan mer än en rynkad panna inför vilken Langdon och hans gelikar kan redogöra för bakgrundshistorien och dra uppenbara slutsatser. Jag har förstått att hon har en mycket mer aktiv roll i boken. Likväl är berättelsen engagerande och jag tittar aldrig på klockan trots att filmen är över två timmar. Da Vinci-koden är en över lag ganska hygglig filmatisering av en alldeles för hypad bok. Låt vara att den sålt bra, men är Da Vinci-kodens författare Dan Brown någonting annat än en Tom Clancy för konst- och religionshistoriker? En lättillgänglig thriller med konventionella könsroller och en "twist" på slutet, en twist som Ron Howard tyvärr stämplar i pannan på oss lite väl tidigt.
Självklart kommer folk bli besvikna, men för alla oss som inte har läst boken är detta ett avslappnat, hyfsat angenämt sätt att få ta del av den bästsäljande storyn. Om man redan läst och älskat boken är det bara dårskap att klampa in på biograferna för att överaskas då tempot är lågt och de bortplockade storyelementen är många. Det låter krasst, men min uppfattning om filmen är klar. Ron Howard har slarvat bort mycket av de karaktärer som förmodligen fanns från början, men likväl tempomässigt ansträngt sig för att skapa en trogen bokfilmatisering. Resultatet är omväxlande trist, men för det mesta engagerande även om de flesta skådespelarna gör sina mest färglösa prestationer på länge.
Jag hade en trevlig och lite spännande stund i biomörkret, men jag tror att trogna läsare av Dan Brown mest har besvikelse att hämta. Det finns väsentligt bättre filmer på bio just nu än Da Vinci-koden.
|
|
|
|
|
 |
|
