|
E fter fem år har Margot (Michelle Williams) och Lous (Seth Rogen) äktenskap tappat glöden. Paret älskar varann men passionen finns inte där längre. Lou är mest upptagen med att laga mat för sin kokbok och verkar inte se den bristande lusten som ett lika stort problem som Margot gör. Under en arbetsresa träffar hon Daniel (Luke Kirby), som tänder gnistan Margot har saknat. Han visar sig bo i huset över gatan, vilket leder till att Margot på allvar börjar tvivla på sitt äktenskap.
Take This Waltz är en knepig film att ta in. Visst är det fantastiskt att storstjärnor som Michelle Williams och Seth Rogen tar sig tid för att göra en nedtonad indiefilm, långt från många av Hollywoods tillrättalagda historier. Ingen av karaktärerna är uppenbara klichéer, de är bara människor som är både hyggliga, otrevliga och irrationella. Scenerna mellan Williams och Rogen är övertygande naturliga och skildrar träffsäkert ett respektlöst men avdankat förhållande.
Men filmen haltar ganska ofta, framförallt i skildringen av Margots och Daniels begynnande romans. Många av de scenerna blir överdrivet pretentiösa, som ett utdraget besök i en simhall och en riktigt krystad dialog i en bar. En scen i filmen tar det verkligen till sin spets och får tittaren att undra om det verkligen är på riktigt. Det kan möjligen vara menat som en kontrast till Margots vardagsliv, men det blir svårt att köpa trots allt. Det är synd, för den första scenen mellan de två får fram budskapet utan att det går till överdrift.
Men det går inte att förneka att regissören Sarah Polley är skicklig på skildra alla möjliga situationer och känslotillstånd. En del av scenerna är så trovärdigt obekväma att jag både vill titta och gå ut ur biografen samtidigt, vissa är rörande och en del riktigt roliga. Om bara Polley tagit vara mer på det hade det här varit en förstklassig film.
Kluvenheten i stämningar framkommer även i bildspråket. En hel del onödigt utdragna, tysta slowmotionscener i filmens början, mitt och slut gör ett redan etablerat budskap om Margots känslor nästan löjligt övertydligt. Precis som med dialogen är det märkligt, eftersom vi redan sett mer övertygande scener tidigare i filmen.
Take this Waltz är kort sagt en splittrad film. Den är dock värd att kolla in för scenerna mellan Williams och Rogen, och för Sarah Silvermans fina porträtt av Lous alkoholiserade syster. Den visar också på Sarah Polleys förmåga som regissör. Nästa gång hoppas jag bara att hon håller sig till det naturliga och skippar det pretentiösa.
|
