|
|
|
|
|
|
E than Hawke är tillbaka med sin första sci fi-film sedan Gattaca (1997). Daybreakers är en lockande mix av element från sci fi-, dystopi- och apokalypsfilm som här får samsas i formen av en vampyrfilm där vampyrerna tagit över samhället och människorna är den jagade och utrotningshotade arten och med oändligt mycket mer bett än de blodfattiga Twilight-filmerna.
Regisserande bröderna Spierig lyckas med att balansera spänning, skräck och action med en känsla för tempo och takt. Filmens status som storfilm men ändå inte gör att de har råd med många saker och effekter som annars endast de största produktionerna kan stoltsera med samtidigt som de kan tänja på genregränserna lite.
Speciellt förföriskt är filmens inledande akt med en skickligt konstruerad mytbildning av en vampyrvärld byggd på genrekonventioner men med en egen särprägel som sätter spinn på dessa konventioner. Alltihopa uppburet av ett stabilt stycke Ethan Hawke som bringar en seriositet som behövs för att en sådan här fantasi inte ska rämna under betungande dåligt skådespeleri från tv-skådespelare som borde ha stannat i sin ofta dåliga tv-serier.
Mot slutet tittar dock klichéerna fram lite väl ofta och filmen börja tappa mark men lyckas ändå, till slut, göra en godkänd landning. Kanske inga stående ovationer efteråt, men med välmenta leenden på väg ut ur salongen. Filmen känns ibland som en tillbakagång till tidigare generationers genrefilmer, där referenshumor och metamedvetenhet inte var lika dominerande, utan att för den sakens skull kännas daterad.
Filmen öppnar upp för paralleller till dagens samhälle med matbrist utbytt mot blodbrist och hemlösa utbytta mot deformerade vampyrer levande i samhällets periferi. Deformeringar som är resultatet av att de, av blodshunger, tvingats suga blod från sin egen art.
Dessa intressanta paralleller ger en filmen ett par extra bottnar även om den eller vi i publiken aldrig glömmer bort att detta i första hand är underhållning fylld med kickar, adrenalin och spänning.
Denna recension publicerades först i tidningen Geeloo (geeloo.se/film)
|
|
|
|
|
 |
|
