|
D raktränaren ger oss hisnande kameraåkningar i en fin berättelse som stärker 3D-filmens frammarsch som ett nytt medium som kan bidra till nya filmupplevelser, inte bara kassaklirr för filmbolagen.
Missförstå mig inte, Draktränaren kommer säkerligen bli en guldkalv och spela in en massa pengar precis som de flesta andra 3D-filmer, det är inte för inte det pratas om teknikens räddning av biograferna. Skillnaden är att man nu kan se hur barnsjukdomarna börjar försvinna, tekniken servar berättelsen istället för tvärtom.
På en avlägsen ö lever vikingar som vikingar lever mest med ett undantag; drakar. Kampen mellan människorna och drakarna har pågått så länge någon kan minnas och enda vägen till popularitet är drakdödande. Vår protagonist Hiccup drömmer om att bli lika bra som sin storväxta pappa men är hopplöst spinkig. Allt förändras när han blir vän med en mytisk drake.
Regissören Dean DeBlois, som regisserat tillsammans med Chris Sanders, är det perfekta valet som för filmen med sin erfarenhet av både animation, genom Lilo och Stitch, och dokumentär, genom den fantastiska Heima om bandet Sigur rós inspelad mestadels på Island. Hans kunskap om det landets natur har säkert bidragit till de vackra miljöerna i Draktränaren, några av de finaste som någonsin skådats i animerad film.
Samarbetet med Sigur rós i Heima har också lett till annan fördel i form av sångarens Jónsis vackra musikbidrag till filmen.
Röstskådespeleriet får också toppbetyg med skådespelare som Jay Baruchel, Jonah Hill, Gerard Butler (personligen är jag glad att bara höra och slippa se denna överskattade skådespelare), Kristen Wiig och America ”Ugly Betty” Ferrara som alla bidrar med sin talang för humor, timing och dramatik utan att låta sina personligheter ta över karaktärerna.
Filmens berättelse, som framförallt är riktad mot barn och ungdomar, har ett sunt budskap där krig och dödande, vikingarnas sätt att mäta framgång, negeras av Hiccups begynnande vänskap med fienden, som kanske inte är så blodtörstig som först påstås, och vägran att döda. Underhållningen kommer först men man skulle kunna skriva en analys om hur Draktränaren förespråkar förståelse före fiendskap och kanske applicera den på olika krigszoner i den verkliga världen, som Irak eller Afghanistan. Nu ska sådan analys inte göras här men det är till filmens fördel att den öppnar upp tolkningar av detta slag.
Draktränaren passar både vuxna och barn ute efter genuint filmiska upplevelser. Varje del av filmskapandet är väl genomtänkt och bidrar till att ge oss ett av de bästa exemplen hittills på vad som kan åstadkommas när man kombinerar ultramodern 3D-teknik med klassiskt berättande som ger oss en historia fylld av både adrenalinstinn action och involverande handling.
|
