|
|
|
|
|
|
” STELLA!” skriker La Bouff till sin hund. Så mycket roligare än denna referens till Tennesse Williams Linje lusta blir inte Prinsessan och grodan, Disneys första handritade tecknade film sedan 2004. Dess kombination av traditionalism och simpel handling gör nog att den ändå kan tilltala en hel del nostalgiker och deras unga barn.
Till skillnad från Pixar som hela tiden tänjer gränserna för berättande i animerad film så verkar Disney helst vilja leva kvar i dåtiden, i alla fall om man går efter denna film som lika gärna kunde ha varit gjord för tjugo år sedan. Man förstår att de valde att köpa Pixar istället för att tävla med dem.
Trots en massa ändringar i produktionsstadiet efter kritik för förlegad stereotypifiering av svarta så känns ändå den bild som målas upp i Prinsessan och grodan lite unken och just förlegad. För även om filmen innehåller Disneys första svarta prinsessa, vid namn Tian, så är det en vittvättad sådan vars högsta önskan är att uppnå ”den amerikanska drömmen” genom att öppna sin egen restaurang.
Givetvis läggs det upp en massa hinder innan vår sessa kan avsluta filmen i det lyckliga slut vi alla vet kommer att komma. Att hon blir förvandlad till groda är bara ett sådant. Förvecklingarna följer ett beprövat recept utan överraskningar, då blir man mer förvånad över att sådan här film fortfarande görs, hyllas och går bra.
Referensmaskinen i filmen är inte lika sofistikerad och mångfacetterad som i filmer som Shrek utan går mest ut på att, på ett rätt förtjänstfullt sätt ska erkännas, tugga Williams och påminna oss om alla andra liknade filmer mediekoncernen har producerat (kolla till exempel in vilka Tians dockor föreställer).
Randy Newman står för sångerna, hans första gång för en 2D-Disney. Två av dem har gått och blivit Oscarsnominerade, vad annars när det gäller en film av detta slaget? Även om sånghyllningarna känns genererade per automatik så finns det inget större fel på dem, speciellt i jämförelse med liknande sånger från liknande filmer. Här kan man passa på att tipsa föräldrar att ge sina barn en extra engelsklektion genom att gå och se den engelska originalversionen och slippa de många nödrim man får uthärda om man väljer den svenska versionen där speciellt sångerna lider av översättningen.
Prinsessan och grodan är ett typexempel på hollywoodiansk illusionsfilm skapad i en drömfabrik där kärlekens magi segrar, det goda alltid vinner över det onda och alla, till sist, lever lyckliga i resten av sina dagar. Är man ute efter lite Disneynostalgi och/eller verklighetsflykt av detta slag så är det bara att bege sig till bion, om inte så bör man hålla sig långt, långt borta.
Denna recension publicerades först i tidningen Geeloo (www.geeloo.se/film)
|
|
|
|
|
 |
|
