|
L ouises pojkvän i high school, Scott Feinstadt, dog i en bilolycka. Nu, när hon är vuxen, jobbar hon på Columbia University. En dag får hon in en ansökan och på brevet står det att det är från F.Scott Feinstadt. Louise blir helt till sig och minnena kommer tillbaka. Hon bokar en intervju med F.Scott och det visar sig att han ser ut som Scott och har samma intressen som honom. F.Scott och Louise börjar träffas och hon är skild sedan några år tillbaka med Peter. Det blir krångligt och Louise vet inte hur hon ska hantera det. Vem är denne F.Scott Feinstadt?
Sedan jag såg Topher Grace i den magnifika In Good Company har jag velat se den här. Han klarar sig riktigt bra i filmer. Han har den rätta charmen och P.S är hans film helt. Men tyvärr är det allt.
Filmen är fullständigt poänglös. Den börjar bra, men mynnar sedan ut i det blå. Grace räddar den från ett fiasko. Skådespelarna är bra, men manuset är värdelöst.
Laura Linney brukar alltid vara bra i sina roller, men den här rollen var för konstig för henne. Hon kunde inte spela ut, kändes det som. Sista 45 minuterna satt jag bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Eftersom Dylan Kidd, regissören till Rodger Dodger, regisserat den trodde jag att det skulle vara något speciellt. Det visade sig vara fel.
Topher Grace visar att han har talang och borde få fler roller. In Good Company är en mycket bättre film än P.S, men han visar ändå vad han går för. Om han inte hade varit med i den här hade jag förmodligen stängt av filmen efter 45 minuter.
Manuset är alldeles för tunt för att hålla i 90 minuter. Man märkte att Kidd ville göra något speciellt av det hela, men det blev pannkaka av allt. Det går inte att jämföra den med den fantastiska Rodger Dodger, som var en fullträff.
P.S rekommenderas inte.
|
