|
H ar väntat med att se den här filmen tills rätt tillfälle infann sig. Roy Andersson regisserade också mästerverket "En Kärlekshistoria" som tillhör de absolut bästa filmer jag sett.
Jag hade ganska höga förväntningar men trots det så blev jag klart tagen av filmen.
Det gäller dock att helt rakt av acceptera de regler för filmiskt berättande som han själv skapat och strikt följer. Inga kamerarörelser, monoljud, inga starka färger, inga närbilder, alltid en öppen dörr, fönster eller annan typ av insikt/utsikt ur bilden. "Reglerna" är nog ännu fler men ni får en idé om hur det ser ut i alla fall. Han har gjort en hel del reklamfilmer och de är alla i samma stil. Alla talar övertydligt, nästan Dramatenstil. En del dialekt används dock vilket förvånade mig lite. Berättarstilen gör dialogen tydlig och skådespeleriet blir inte lika viktigt som de tankar och historier som Andersson vill föra fram.
Filmen är så annorlunda att det blir svårt att jämföra den med mer traditionella filmer. Massor av symbolik och olika typer av människoöden, alla med olika mål och avsikter, alla strävar, man måste ju sträva, var duktig, ha affärsidéer, ta för sig. Existentiella frågor, är man någon fast ingen annan vet att man är det? Måste saker bekräftas av andra? Varför behöver vi självbekräftelse?
Nåja jag försöker bara ta upp lite av varje som tas upp i filmen. En sak är säker. Om man inte tillåter sig att segla iväg lite och referera till egna erfarenheter så blir filmen nog aningen lång på vissa ställen. Jag ska se om den för jag har en känsla av att man förstår ännu mer en andra gång. Originell, stark och svår att släppa efteråt. Bör ses vid ett lugnt tillfälle när man inte är stressad.
|
