|
|
|
|
|
|
M ax är en ung pojke med en fantasi utan gränser. Han lever i sina lekar och blir upprörd så fort ingen vill leka med honom. Efter ett bråk med sin mamma rymmer han hemifrån och springer in i skogen där han vid vattnet hittar en båt som han åker iväg med, till vildingarnas land. Väl framme träffar han ett gäng varelser och övertalar dem att han är kung. Dessa nya vänner fyller hans dagar med äventyr och lekar som han inte tidigare fick göra, men desto mer tid han spenderar med sina lurviga vänner desto mer problem uppstår. Han inser att han kan inte göra alla nöjda och lek blir snabbt allvar.
Spike Jonze har skapat en mycket intressant värld där han har blandat specialeffekter med otroliga människodräkter. Några av de skådespelare som har lånat ut sina röster så att varelserna har kunnat få liv är James Gandolfini, Forest Whitaker och Chris Cooper. Pojken Max spelas av en ung, okänd men väldigt begåvad skådespelare som heter Max Records.
Även om filmen tar upp saker som kärlek, utanförskap och frustrationen att vara en ung pojke som känner att ingen lyssnar på en så blir det snabbt lite tråkigt. I början går pojken mest runt och skriker och hela orsaken varför han rymmer iväg känns lite tunn och detta gör att man inte får så stor sympati för Max.
Det är en vacker film med fint bildspråk. På sekunder går man från tätskog till stora ökenlandskap. Allt är snyggt och välspelat men när man ser varelserna kommer man aldrig ifrån tanken att det är bara människor i dräkter. Det är synd då berättelsen förtjänar mer koncentration men allt man tänker på när de går igenom den kala ökenbilden är “undra hur varmt det är för skådespelaren”.
Den sista halvtimmen är dock riktigt bra. Berättelsen trappas upp och det är här man börjar verkligen skilja på alla vildingarnas personligheter och man kan till och med känna igen sig i vissa av deras drag.
Jag vill kunna säga att Till Vildingarnas Land är en film för alla men jag kan inte. Den faller på nivåer som skulle kunna ge vuxenpoäng och detta resulterar i att alla kommer inte uppskatta den. Det kan nog vara så att den riktigt unga publiken som går och ser denna film tar den snabbt till hjärtat medan vi lite äldre går ifrån relativt oberörda, men i slutändan tror jag att det är precis vad regissören Spike Jonze vill.
|
|
|
|
|
 |
|
