|
|
22/5 2008
Recenserad av Sarlac
|
|
|
E n pojke i Skottland bor med sin mamma(spelad av Emily Watson) och sin storasyster på en herrgård där mamman jobbar som husmor. Herrgårdens ägare är ute och krigar så mamman är ansvarig över herrgårdens underhåll och dess tjänstefolk. Pojkens pappa har gett sig ut i kriget och pojken saknar honom och känner sig butter och ensam. En dag hittar han dock en konstig sten som visar sig vara ett ägg som innehåller en konstig varelse som han knyter an till och döper till Crusoe(efter Robinson Crusoe). Herrgården blir dock belägrad av en brittisk armé då herrgårdens ägare tillåtit detta för rikets säkerhet. Detta leder till att pojken får smyga med att denna varelse finns då han inte vet vad det skulle innebära för Cruseo.
Filmen börjar inledningsvis med att ett par turister i Loch Ness tittar på det klassiska fotot av Loch Ness-odjuret och dividerar om den finns eller inte. En gammal man(Brian Cox) viftar de till sig och berättar varför bilden är äkta men att det finns ett odjur. Denna berättelse är alltså själva filmen.
Jag vill inledningsvis säga att jag mycket väl är medveten om att jag inte tillhör den målgrupp denna film är ämnad till. Även om jag är 20 år äldre än den optimala åldern som denna film är riktad till har jag försökt att vara så tolerant som möjligt.
Inledningsvis så märkte jag innan filmen ens börjat att klippningen var på tok för snabb. Man får se Skottlands natur och fina lanskapsklipp men man hinner inte njuta in de förrän de klipper till nästa efter 3 sekunder. I överlag är filmen konstigt klippt vilket jag irriterade mig på filmen igenom. Det andra jag reagerade på var att barnskådespelaren som har huvudrollen är ruskigt dåligt. Han övertygar inte när han ska försöka spela engagerad eller uppspelt och det medför att man aldrig engageras i filmen.
Hur är det med klyschorna då? Ja med tanke på att filmen är gjord för de yngre är detta något jag iskallt räknade med. Dessvärre så är det lite rip-off varning på dessa, särskilt i slutet då en "Rädda Willy"-scen stjäls nästan rakt av. För att göra mig mer förvirrad så hurrar alla inklusive filmens trångsynte amiral(spelad av David Morrisey) under detta spektakel med den goda pöbeln utan någon som helst rationell förklaring.
Musiken är ruskigt ojämn i filmen, de pendlar mellan skräckmusik för att i nästa scen har lustig musik för att sedan hoppa till småpampiga toner. Antingen eller tack, det blir bara en förvirrande sörja av allt annars.
Det positiva med filmen är att resten av rollistan gör bra ifrån sig med det usla manus de har i sin hand. Ett och annat skratt fick de till vilket i alla fall inte gjorde filmen långtråkig.
Filmens budskap ska handla om vänskap och att släppa taget. Detta budskap tappas dock bort då filmen förvirrar bort sig rejält mellan varven. Hade filmen varit 20 minuter kortare hade den kanske till och med kunna få en trea. De få positiva sakerna väger dock inte upp de negativa så filmen blir aldrig mer än medioker och mediokra filmer kan aldrig få mer än en 2a.
|
|
|
|
|
 |
|
