|
|
|
|
|
|
N är jag först hörde om att filmen skulle göras så såg jag hela projektet som rent vinstintresse. Ni vet; musiker som gör musik endast för att tjäna pengar. Detta gör ju att slutprodukten sällan blir speciellt bra - det blev den inte heller denna gång.
Förhoppningarna steg dock i och med Bryan Singer skulle regissera, han som tidigare har rattat kameran till X-men 1 & 2 med väldigt bra resultat. Dessutom fick vi se en, för de flesta, helt okänd skådespelare mantla (bokstavligen) rollen som våran blåröda superhjälte. Brandon Routh, som av någon anledning är väldigt lik Christopher Reeve till utseendet. Passande om inte annat och i efterhand också en lyckad rollsättning.
Jag måste erkänna att jag fick rysningar när originaltemat började dåna i biosalongen. Men denna rysning tog slut ganska så snabbt, i takt med att förtexterna aldrig tog slut. Visst, de hade lagt in snygga effekter och temat är onekligen slående - men det pågick alldeles för länge. Och detta tempo var så gott som genomgående.
Historien börjar med att vi ser vår hjälte återvända efter att varit borta och letat efter kvarlevor av sin hemplanet Krypton.
Han har varit borta i flera år och saker och ting har förändrats i hans frånvaro. Lois Lane har skaffat familj och Lex Luthor blev aldrig fälld...
Personligen lägger jag mycket vikt på intrigen, den ska kännas vettig, trolig och genomtänkt. Men i denna film blir det mest skrattretande. Lex Luthor har skaffat kristaller från Supermans kristallpalats och ska med en kombination mellan dessa och kryptonit skapa en hel kontinent utav kryptonisk materia. Som naturligtvis också kommer bestå utav kryptonit.
Detta kommer att leda till flera miljoner människors död, för en kontinent kräver uppenbarligen stor yta. Och detta måste vår hjälte naturligtvis sätta stopp för.
Historien känns inte igenomtänkt och är filmens största problem. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så fatalt och skriva en sådan banal intrig när man ska göra en film om Superman samtidigt som man har en otrolig budget till sitt förfogande. Tyvärr gick budgeten till CGI-effekter snarare än till ett bra manuskript.
Dock tycker jag inte att filmen var så visuellt imponerande, effekterna var otroligt ojämna. Sekvensen med det störtande flygplanet är visserligen imponerande, men det är väl det enda - och som känt har aldrig effekter på egen hand gjort en film bra.
Det krävs till exempel skådespelare som kan nå publiken med deras agerande. Och detta är inte alls lika katastrofalt som själva manus, fast en besvikelse infann sig även här. Jag hade mina tvivel angående Brandon Routh, med tanke på hans ringa erfarenhet. Jag hade inte behövt tvivla, han klarade det med bravör - en bra Clark Kent och Superman. Jag saknade inte Christopher Reeve. Även de andra kändes rätt i deras roller, förutom den mest begåvande i rollbestättningen; Kevin Spacey.
Jag fick intrycket direkt att han försökte efterapa Gene Hackmans porträtt utav Lex Luthor, istället för att göra hans egna. Detta misslyckades han helt med och nog överspelar han kraftigt i vissa scener, vilket jag tycker är pinsamt. Jag har väl inte så mycket till övers för Hackmans tolkning heller, men det var i alla fall hans egna. Hur som helst, jag hade förhoppningar om att få se en mörk och faktiskt riktigt ond Lex Luthor och inte den här halvroliga skämtaren som inte verkar ta något på allvar. Det är inte förrän emot slutet han visar sig vara den ärkefiende han ändå är. Och det är också här filmen börjar leva för första gången. Jag började bli intresserad, men tyvärr hade jag suttit och väntat för länge. Filmen tog fart alldeles för sent.
Filmen har som tidigare sagt ett genomgående segt tempo. Den engagerar inte och blixtrar till egentligen bara för att jag inte ska somna. Sedan är det andra intriger och avslöjanden som jag personligen hade reagerat starkt på, men detta liksom faller bort ur fokus och ingen utav de inblandade verkar bry sig. Dessutom blir den helt ologisk i och med uppgörelsen i slutet. Jag tycker historien om Superman redan är tillräckligt utanför verklighetens ramar, det är bara dumt att vrida om ett till varv och låta filmen falla i en logisk lucka.
Jag stör mig på sådant, egentligen störde jag mig på hela filmen med få undantag. Och således vandrade jag också ut ur biosalongen med rost i kalsongerna.
Betyg; 2 (Scenen med flygplanet och vissa andra inslag räddar filmen från totalt fiasko)
|
|
|
|
|
 |
|
