|
|
|
|
|
|
N ina Hedenius är tillbaka med ännu en rogivande dokumentärfilm. Den förra hon gjorde hette Gubben i stugan och handlade just om en gubbe som bodde ensam i en stuga. Hon följde denne under ett års tid. I Naturens Gång har hon följt bonden Karl Gustav Hedling under lika lång period. Vi får följa hans vardag och se lite vad han och hans djur sysslar med.
Liksom i Gubben i Stugan så är det här en film där man får vad man ser. Tempot är långsamt men kompenseras med fina miljöer. I Naturens Gång är det dock några moment där tempot ökar. Det sker oftast i sammanhang med när olika djur föds. Vi får exempelvis se en häst och en kö föda.
Bonden Karl Gustav Hedling verkar leva det ljuva livet. Inga problem och allt verkar lugnt och skönt. I ottan galer tuppen och dagen kan börja.
Den här dokumentären har en väldigt lugnande effekt. Särskilt på mig som bor i en storstad. Visst är jag skånepåg från grunden men det är inte direkt så att jag är uppfödd på en bondgård. Men efter den här filmen så börjar man fundera på om det inte skulle vara något egentligen. Bara köpa sig ett gäng kor och starta om på nytt. Lite så känner jag efter att jag sett Hedenius dokumentär.
Det är intressant hur Hedenius valt att slopa speakerrösten. Då framhävs bondgårdens alla ljud mycket bättre. Samtidigt behövs det ingen som berättar för oss för man förstår faktiskt vad det är som händer, även om man inte kan ett dyft om mjölkfarmar. Detta beror på att Hedenius är väldigt tydlig när det kommer till bilderna.
Så allt som allt är detta en skön dokumentär som passar utmärkt om man vill ta det lugnt. En dokumentär man kan dra igång och sen bara klättra upp i soffan. Har ni husdjur hemma så kommer de troligtvis att uppskatta den lika mycket. Det gjorde mina i alla fall. Det finns ju många roliga läten i den här filmen
|
|
|
|
|
 |
|
