|
|
|
|
|
|
L and des Schweigens und der Dunkelheit av Werner Herzog från 1971, skildrar Fini Straubingers vardag som dövblind. Vi får följa med hennes vänner och bekanta på utflykter och ta del av de dövblindas oförglömliga sällskap. Fini berättar om livet som dövblind, hur svårt det är att fungera i den moderna världen och hur hennes värld ironiskt nog ständigt är full av oljud som kan driva en människa till vanvett. Genom en väl utvecklad variant av teckenspråk kan Fini och hennes assistent kommunicera genom att röra delar av handen och handflatan och på så sätt få fram ord och meningar. Fini och hennes vänner upptäcker världen genom att känna sig fram, djur, växter och det mänskliga ansiktet är några av de saker som är vitala för att kunna forma en subjektiv bild av världen.
I en scen hälsar de på hos en kvinna på ett mentalsjukhus, hon har till synes tappat sin värdighet och sin förmåga till att kommunicera. Trots försök går det inte att få henne att reagera på någon form av mänsklig kontakt. I en scen sitter en finklädd pojke, Vladimir också han dövblind, på ett golv och slår sig själv i huvudet med en boll i ett självdestruktivt beteende. Han blev utstött av sin egen familj på grund av att han var dövblind och lärde sig aldrig gå. Även han saknar förmågan att kommunicera, han får endast fram läten som han spottar fram. I en fantastisk scen får han en radio som vaggar honom till vibrationerna av musiken. Denna scen påminner inte så lite om Herzogs Jeder für sich und Gott gegen alle - Kaspar Hauser, där huvudkaraktären Kaspar växt upp utan någon form av mänsklig kontakt och berövats möjligheten till att kommunicera.
Land des Schweigens und der Dunkelheit visar upp vanligt återkommande Herzog-teman som mänsklig kommunikation, alienation och vår bristande relation till naturen. I filmens slutbild vill Herzog tydligt framhäva kyrkan, människan och naturen. Man börjar även tänka på Heideggers utforskande av "the question of Being", vad betyder det att vara människa egentligen? Herzog verkar vilja framhäva att Fini "ser" världen på ett sätt som tycks gått förlorad i den moderna världen. Det känns även som en hyllning till människans förmåga till anpassning trots dåliga förutsättningar. Det finns sorgligt nog även de som inte klarar av denna anpassning.
Av de filmer och dokumentärer jag sett av Herzog känns detta som en av de som haft störst inverkan på hans framtida filmskapande. Om så är fallet, är det fullt förståeligt för det är nästan omöjligt att inte känna för de människoöden man får ta del av i Land des Schweigens und der Dunkelheit.
|
|
|
|
|
 |
|
