|
J ag är ett hardcorefan av Smala Sussie. Drar quotes titt som tätt och framförallt; jag har sett den otroligt många gånger och jag ser fortfarande på den titt som tätt. Jag hade alltså med all rätt höga förväntningar inför Bröllopsfotografen, som ju får ses som något utav en uppföljare.
Dundersköna Pölsa är inte med i Bröllops, men det är däremot skådespelaren bakom (eller under?) Pölsas flint; Björn Starrin. Han spelar värmlänningen Robin som ställs inför ett vägskäl då bruket han jobbar på läggs ner. Medan resten av byn väntar på att bli omhändertagna och litar fullständigt på att det kommer ordna sig, bestämmer sig Robin för att ta lån (sms-lån såklart!), köpa en kamera och dra till Stockholm för att fota bröllop.
Väl i Stockholm blir han förtjust i en överklassbrud spelad av Tuva Novotny och sakta, men säkert rinner Värmland ur Robin.
Regissören Ulf Malmros visar upp en mognad när han blandar hysterisk humor med ganska allvarliga sekvenser. Kjell Bergqvists karaktär är ett utmärkt exempel där han kämpar både med sin ganska medelmåttiga karriär, samtidigt som han försöker klamra sig kvar i överklassen.
Alla karaktärer är verkligen superstereotyper, men de är gjorda med kärlek. För mig, en före detta lantlotta, finns det mycket i Värmlandsdelarna att känna igen. Inte just kärleken till Värmland, men hela livstilen. För övrigt är varje Värmlandsscen lika med hysteriskt roligt. Roligast blir det när överklasstjejen följer med till Värmland och kontraster verkligen ställs mot varann.
Tempot sjunker lite fram emot slutet, då hela kärlekshistorien ska få en ände, men det är ändå trivsamt och ingenting jag hade velat ha annorlunda. Bergqvist, Starrin, Novotny och Johannes Brost (vart har han hållit hus sedan Rederiet gick i mål?) är allihop prickfria och visar att de tillhör Sveriges skådespelarelit.
Träffsäker och tragikomisk beskriver Bröllopsfotografen bäst. En varm rekommendation och ett stort plus till att Malmros så odiskret refererar till Smala Sussie gång på gång.
|
